Militärstrategisk utveckling i närområdet och Sveriges behov av försvarSammanfattning av Helge Löfstedts artikel i KKrVAHT nr 3 1999. En central fråga i den aktuella försvarspolitiska debatten utgörs av bedömningen av hot och risker i olika tidsperspektiv. Den snabba tekniska utvecklingen och en större mångfald av hot och risker innebär att det svenska försvaret måste ha större förmåga att anpassas till att kunna hantera olika uppgifter. Ett hot mot Sverige måste rimligtvis utgå från äventyrliga grupperingar i Ryssland, konstaterar Helge Löfstedt i sin artikel. Dessa skulle kunna rikta hot mot befolkningscentra, militära eller civila samhällsfunktioner eller delar av svenskt territorium. Syftet kan vara att begränsa vår politiska och territoriella suveränitet. Stridshandlingar kan också påbörjas oavsiktligt mot Sverige i samband med konflikter i vårt närområde. Det är sannolikt att stridshandlingar under den närmaste tioårsperioden utgörs av fjärrstridskrafter med precisionsvapen. Vidare kan alternativa metoder som informationskrigföring eller massförstörelsevapen utnyttjas. Mera traditionellt uppträdande insatsstyrkor - i huvudsak luftburna - kan också uppträda. Större insatsnivåer är dock rimliga först i mer utdragna krisförlopp och då erforderliga resurser utvecklats. I artikeln skisserar Helge Löfstedt några möjliga målsättningar för svenskt försvar efter olika lång tid för beredskapshöjning och anpassning till förändringar i omvärldsläget. |