Sverige nästa NATO-medlem!

Sammanfattning av Göran Frisks artikel i KKrVAHT nr 3 1999.

Sverige kommer att genomföra en omfattande nedrustning under de närmaste åren. Endast flygvapnet förblir starkt genom införandet av JAS 39 Gripen. Marinen och armén kommer att minskas kvantitativt men förbättras kvalitativt. Att avvärja olika typer av väpnade angrepp är försvarets viktigaste uppgift. Sannolikt kan Gripen-systemet inte lösa alla uppgifter.

Mot denna bakgrund drar Göran Frisk slutsatsen att Sverige ör sin försörjning behöver omfattande sjötransporter. 90 procent går nämligen på köl, men dessa sjötransporter kan angripas av ubåtar. Därför måste de skyddas av fartygsförband, som kan jaga ubåt i de mycket hydroakustiskt och topografiskt svåra vatten som omger Sverige. Att ge sig på vitala spanings- och kommunikationssystem med sabotageförband är en beprövad angreppsmetod. Transport av sabotageförband kan ske med ubåt, som bekant. Dessa måste kunna bekämpas med marina system, som t ex utbåtsjaktfartyg och minor.

Den senaste europeiska konflikten, men sannolikt inte den sista, pekar på ett enat Europa, som med tillräcklig kraft och tidigt kan ingripa när konflikter börjar utvecklas. Sverige har en lång tradition av fredsfrämjande insatser. Eftersom NATO är den viktigaste demokratiska försvarsorganisationen i Europa vore det rimligt att ytterligare stärka den genom att öka antalet medlemsnationer.

Man kan påstå att i Europa i framtiden är ensam nation inte stark, detta gäller i särskilt hög grad ett delvis avväpnat Sverige.

Frisks artikel utgör årsberättelse i Akademiens avdelning II och föredrogs den 13 april 1999.