Britain's Army under konfliktfyllt 1900-tal

Sammanfattning av Kjell Nordströms artikel i KKrVAHT nr 2 1999.

Field Marshal Lord Carver, tidigare Chief of the Defence Staff i Storbritannien, har sammanställt en översikt över Storbritanniens armé under 1900-talet - ett förnämligt verk, [1] som här recenseras av Kjell Nordström.

Kapitlen om världskrigen upptar huvudintresset. Resultaten i form av uppnådda mål under första världskriget är frontlinjer som bågnar och tänjs. Så sker till priset av 513 093 stupade och 1 662 625 sårade. Kriget är ett politiskt instrument: Hur kunde samväldets medborgare tolerera att brittiska politiker lät brittiska generaler hantera människoliv på sätt som skedde?

Den s k Ten Year Rule bestämde den tekniska utvecklingen under mellankrigstiden: Regeringen angav 1919 som inriktning (gällde till 1932) att imperiet inte skulle komma att engageras i något storkrig under de närmaste tio åren. Inriktningen innebar återhållsamhet i vad avser militära anslag. Därför var Britain's Army bristfälligt utrustad och utbildad vid krigsutbrottet 1939. Inledningsvis präglades läget på brittisk sida av valhänthet och misslyckanden. Tysk uppdragstaktik var effektivare än allierad kommandomässig ledningsmetodik. Men 1942 mötte den systematiske tyske operatören Rommel i öknen den systematiske brittiske operatören Montgomery. Då vände kriget. Till brittisk favör.

Att Montgomery sedermera, då armégruppchef på europeiska kontinenten, kom i kontrovers med Eisenhower och därmed sinkade den allierade anfallsrörelsen söker Carver inte dölja.