Taktikanpassning - en fråga om överlevnad

Sammanfattning av Kim Åkermans artikel i KKrVAHT nr 2 1999.

Kim Åkermans artikel handlar om behovet av en kontinuerlig taktikanpassning, som ett medel för att säkerställa att man alltid kan få ut bästa möjliga effekt av sina stridskrafter. Det finns gott om historiska exempel på hur otillräcklig taktikanpassning lett till svåra förluster och nederlag. Det finns också exempel på hur taktikanpassning gett lysande resultat. Åkerman ger flera exempel på den taktikanpassning som den svenska armén har genomgått under 1990-talet. I dagens ominriktning av försvaret är en kontinuerlig taktikanpassning av avgörande betydelse för att vi skall kunna utveckla ett försvar i takt med vår förändrade omvärld.

Taktikanpassning handlar inte bara om taktik och stridsteknik. I begreppet finns också personella, materiella och organisatoriska aspekter, d v s allt som har med ett förbands stridseffekt att göra. Därmed handlar det också om hur utbildningen genomförs.

I en framtida kompetensorganisation, med god anpassningsförmåga, krävs en kontinuerlig taktikanpassning på framkant av utvecklingen. Kvalitet måste i detta fall gå före kvantitet. Därmed skapar vi förband som alltid är rätt organiserade, bemannade, utrustade och tränade. Då kan vi alltid möta de begränsade hot som kan uppstå snabbt, och vi vet precis vad som kommer att krävas vid återtagning och tillväxt.

Taktikanpassning är därför inte bara en fråga om överlevnad på stridfältet - det är en fråga om överlevnad i framtiden.

Artikeln utgör Kim Åkermans inträdesanförande i Akademien och föredrogs den 29 oktober 1998.