Visste man - eller visste man inte? Finska luftstridskrafternas spaning inför storanfallet sommaren 1944Sammanfattning av Heikki Nikunens artikel i KKrVAHT nr 1 1999. En av evighetsfrågorna i finsk krigshistoria gäller med vilken noggrannhet finska krigsledningen kände till Sovjetunionens förberedelser för det massiva anfall som Röda armen inledde den 9 juni 1944. Anfallet ledde till genombrottet i Valkeasaari och till de därpå följande uppehållande stridsoperationerna. I juli konsoliderades försvaret och avvärjningssegern uppnåddes. Anfallet hade i alla fall varit något slag av överaskning och det väckte många frågor när det hände. Minst lika många frågor och kanske ännu mera förklaringar presenterades om saken efter kriget. På bänken av anklagade satt naturligt personer, som hade varit i betydande positioner inom underrättelsetjänsten. De, också naturligt, försökte framföra oundvikliga faktorer, som gjorde det omöjligt att utarbeta en fullkomlig lägesbedömning. En av de faktorerna, som personer av underrättelsetjänsten efter kriget pekade på, var luftstridskrafternas flygspaning. I vissa uttalanden hävdade man att flygspaningen inte levererade några uppgifter om det förestående anfallet. Detta slog de flygare som med livet som insats var med om att skaffa fram informationen med häpnad. Det medförde också att en grupp flygare gjorde en detaljerad utredning i frågan. Var dessa anklagelser för flygspaningens försummelser berättigade? I sin artikel berättar Heikki Nikunen berättar hur det verkligen gick med det. |