Förnyelse eller villospĺr?

Sammanfattning av Nils Andréns artikel i KKrVAHT nr 1 1999.

Nils Andrén utgår i sin artikel ifrån två olika men besläktade tendenser i den aktuella säkerhetspolitiska debatten. Den ena är den utvidgning som pågår av det säkerhetspolitiska begreppets gränser. Den traditionella inriktningen på yttre hot mot ett lands säkerhet betraktas som alltför snäv. Den andra tendensen gäller att synen på totalförsvarets säkerhetspolitiska medel som instrument för andra uppgifter än landets försvar. Den har präglat Kungl Krigsvetenskapsakademiens nu redovisade tema om internationella insatsers roll som medel för vår säkerhetspolitik. En gemensam nämnare är att båda tendenserna pekar utöver den traditionella synen på säkerhetspolitiken och dess uppgifter.

I båda tendenserna ligger en tydlig kritik av säkerhetspolitikens traditionella hotbilder. Ytterst gäller det ett val eller en kompromiss mellan två politiska handlingsalternativ: att söka nationell säkerhet genom att förändra världen eller genom att bygga och bevara ett starkt nationellt försvar.

"Förnyelse eller villospår?" är en historisk och principiell analys av innebörden av både totalförsvarets internationella insatser och andra svenska internationella aktiviteter i syfte att påverka omvärlden. Den utmynnar i en systematisk diskussion av deras säkerhetspolitiska betydelse. Ett syfte är att vidga underlaget för en prövning av den svenska säkerhetspolitiken, dess styrka och svagheter, också utöver de perspektiv som valts av Akademien.

Rubrikens fråga sammanhänger med den vidare synen på det säkerhetspolitiska begreppet. Den speglar farhågor för att politiska önsketänkare skall tillskriva de svenska insatserna en säkerhetspolitisk vikt som de, om de ställs på prov, i grunden skulle sakna.