Säkerhetspolitikern Bill Clinton

Sammanfattning av Kjell Nordströms artikel i KKrVAHT, 5 häftet 2004

Som president och utrikespolitiker inriktar Bill Clinton sig på ”multilateral cooperation”, särskilt att integrera Ryssland och Kina ”into the global community”. Vilken är säkerhetspolitikern Clintons inriktning? Sakframställningarna, redovisningarna och redovisningar av incidenter i hans självbiografi i My Life är detaljerade och noggranna; sammanfattningarna däremot är tunna och eftertankarna få.

Efter den misslyckade Somalia-operationen 1992-93 har Clinton, framgår det av My Life, lärt sig ”much more” om riskerna förknippade med dylika företag. Men hur mycket har han lärt sig? Inser han – till exempel – att Saddam noterar USA:s trupptillbakadragande som en svaghet? Saddam testar omvärlden, särskilt USA, flera gånger; till sist dristar han sig till att utvisa FN:s vapeninspektörer. ”Iraq has abused its final chance”, skriver Clinton. Sen händer ingenting.

”I am determined to stop North Korea from developing a nuclear arsenal, even at the risk of war”. Är Clinton verkligen beredd att gå i krig?

Efter Kosovokriget är Clintons kommentar: ”the Success of the air campaign marks a new chapter in military history”. Inga överväganden görs om huruvida annat militärt förfaringssätt skulle ha lett till snabbare avgörande och mindre lidande för det serbiska folket, ingen självrannsakan.

I vad avser Mellanöstern, framgår det av My Life söker Clinton ihärdigt få till stånd en konfliktlösning; därom råder inga tvivel. I vad gäller antiterrorismåtgärder är han också utförlig. Men 11 septemberkommissionen konstaterar i sin rapport juli 2004 att Clintons uppsåt sällan omsattes i handling.

Om säkerhetspolitikern Bill Clinton kan sägas att han är ihärdig, särskilt beträffande Mellanöstern, men han är knappast smart och definitivt inte djärv. My Life skärper inte den profilen.