Nederlagets bittra kalk

Sammanfattning av Mats Bergquists artikel i KKrVAHT, 5 häftet 2004

Att historiens stora segrare inte alltid kunnat förverkliga sina intentioner är väl känt. Att förklara ett avgörande militärt nederlag är en än mera tvingande uppgift. Om detta har den tyske författaren Wolfgang Schivelbusch skrivit en mycket intresseväckande bok, Thje Cultuee of Defeat där han behandlar hur den amerikanska södern förklarade nederlag i det amerikanska inbördeskriget l86l-l865, hur fransmännen rationaliserade förlusten i fransk-tyska kriget l870-l87l samt hur tyskarna behandlade förlusten i första världskriget. I den amerikanska södern visste man nog allmänt att kampen i det långa loppet var rätt hopplös, men man upplevde sig kämpa för gamla ideal mot nordstaternas industriella modernitet, vad Schivelbusch kallat Walter Scottlandet, ridderliga sydstatsofficerare och representanter för ett, trots slaveriet, nästan jämlikare samhälle mot industrialismen i norr. Först ville man anamma segrarnas ideal men snart sjönk södern tillbaka i fattigdomen. Fransmännen sökte efter Napoleon III:s fall trösta sig med att det inte var Frankrike som förlorat utan den napoleonska regimen. Frankrike hade en mission att bekämpa maskinmänniskorna från Preussen. Kolonialismen blev ett slags ersättningsmission för landet.

Tyskarna till slut lutade sig snart mot dolkstötslegenden. Det var svårt för tysken i gemen att förstå att man förlorat kriget när de tyska arméerna alltjämt hösten l9l8 stod på utländsk mark. Det var hemmafronten som sviktade, vänstern som ju länge stött kriget och till sist judarna som anklagades. Här lades grunden för nazismen. Schivelbuschs bok är ovanlig och värd mera uppmärksamhet än den fått.