Kan CFE vara intressant idag?

Sammanfattning av överste Bertil Johanssons artikel i KKrVAHT, 1 häftet 2004

Artikeln är närmast en s k review essay inspirerad dels av relativt nyutkommen litteratur på området, dels av den utveckling som skett eller kan komma att äga rum. De två böcker som behandlas i artikeln är Klaus Bolvings Baltic CFE Membership och Zdzislaw Lakowskis The Adapted CFE Treaty and the Admission of the Baltic States to NA TO. Trots det faktum att Sverige inte ingår i CFE-avtalet och att det anpassade avtalet inte har ratificerats ännu fyra år efter att det slöts hösten 1999 vid OSSE:s toppmöte i Istanbul berör de två författarna en fråga av direkt och aktuellt intresse för oss.

I det anpassade avtalet ersätts de zoner som finns i 1990 års avtal av främst nationella och territoriella tak för stridsvagnar, övriga pansarfordon, artilleripjäser, attackhelikoptrar och stridsflygplan. Taken är på sitt sätt mer rigida konstruktioner än zonerna men deras verkan dämpas genom att avtalet också innehåller flexibilitet. Det innebär att staterna har rätt att tillfälligt ta emot förstärkningar för övningar och krishantering med militära medel. De gällande taken får då överskridas. Författarna analyserar på olika sätt de baltiska staternas behov och möjligheter att med egna medel och med dessa eventuellt tillförda resurser åstadkomma ett trovärdigt och tillräckligt försvar. En sådan analys beror i hög grad på hur man föreställer sig ett möjligt hot. Men med tanke på våra nära förbindelser med de baltiska staterna och deras betydelse för vårt säkerhetspolitiska läge är frågan otvivelaktigt intressant.