”Im Sinne Schlieffens”

Sammandrag av Olof Santessons artikel i KKrVAHT nr 2 2003

I början av 1906, omedelbart efter sin avgång som det tyska kejsardömets generalstabschef, färdigställde Alfred von Schlieffen en studie över hur det krig han väntade sig skulle föras från tysk sida. I studien går nästan Tysklands hela armé västerut, mot Frankrike, insatt framför allt mellan Aachen och Metz, med hela tonvikten lagd på en stark högerflygel. Med denna uppläggning skulle tyskarna marschera genom Belgien och kränka detta lands neutralitet, som Storbritannien hade garanterat. Anfallet skulle utföras i en väldig båge, om nödvändigt väster om Paris.

Detta är den uppläggning som brukar kallas Schlieffenplanen och som tyskarna strävade efter att följa vid utbrottet 1914 av första världskriget. En amerikansk historiker, Terence Zuber, har emellertid efter att ha studerat tillgängliga källor kommit fram till att Schlieffenplanen aldrig fanns som ett av Schlieffen själv i detalj utarbetat och övat krigskoncept. Det framgår av en ny bok, ur vilket ett sammandrag presenterades i engelska History Today i september 2002.

Enligt Zuber var Schlieffens syfte med studien främst politiskt. Han ville visa de tyska politikerna att armén måste växa till om den skulle klara ett tvåfrontskrig. Fransmännen skulle anfallas så när gränsen som möjligt. Svängen via Paris var endast en lösning för det värsta fallet att fransmännen skulle hålla sina ursprungliga ställningar intakta mot försök till omfattningar längre åt nordost.