Kan Krigsvetenskapsakademien hävda sin integritet?

Sammanfattning av generallöjtnant Carl Björemans artikel i KKrVAHT nr 1 2003

ÖB Johan Hederstedt har (i brev daterat den 10 juni 2002 till en av de äldsta och mest erfarna ledamöterna i Akademien) vädjat om Akademiens stöd inför försvarsbeslutet år 2004. Den linje som ÖB företräder i brevet – och som har stora likheter med det budskap som utgått från dåvarande försvarsminister Björn von Sydows närmaste omgivning – innebär ytterligare satsning på internationell verksamhet med påföljd att förutsättningarna för det nationella försvaret försämras drastiskt.

Krigsvetenskapsakademien bör avvisa denna invit. Det finns tre huvudskäl till detta.

1. ÖB underkänner väsentliga ”grundstenar” i försvarsbeslutet år 2000 (FB 00). Det gäller det militära hotet, som enligt ÖB på ett avgörande sätt minskat efter år 2000. Det gäller anpassningsfilosofin, som enligt ÖB måste ”omtolkas” - dock oklart hur.

2. ÖB föreslår en markant prioritering av fredsframtvingande operationer, dock utan att föreslå åtgärder för att avhjälpa  en i sammanhanget svårartad brist i FB 00, nämligen en utbildningsorganisation som kan leverera efterfrågade förband i för sådana operationer erforderligt antal med erforderlig kvalitet (utbildning, beredskap).

3. Krigsvetenskapsakademien har i förarbetet till  FB 00  ställt sig vid sidan av beslutsprocessen, trots att Akademien i sig rymmer sakkunskap, som kunnat ge myndigheterna välbehövligt stöd när det gäller att pröva hållfastheten i det beslutsunderlag som försvarsmakt och försvarsdepartement tog fram under stor brådska.  Akademien har därmed passivt stött en myndighetslinje, som bort granskas kritiskt.

Underlåter Krigsvetenskapsakademien att på ett aktivt sätt granska förutsättningarna för FB 04 och förhåller den sig lika passiv som inför FB 00 gör Akademien avkall på sina vetenskapliga ambitioner. Akademien riskerar att bli ett sällskap för internt tankeutbyte i redan avgjorda försvarsfrågor.