Sammanfattning
av Stellan Anderssons artikel i KKrVAHT nr 6 2002
Mot den svenska neutralitetspolitikens klassiska formulering om alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig har ställts, bl a av Neutralitetspolitikkommissionen, realiteten bakom ett uttalande av statsminister Tage Erlander 1959, av Robert Dalsjö kallad ”1959 års formel”, som lyder ”Förberedelser och överläggningar för militär samverkan med medlemmar av en stormaktsallians är sålunda helt uteslutna, om vi vill bevara förtroendet för vår utrikes- och försvarspolitik”.
Denna formel, visar det sig, var en del av den precisering av neutralitetspolitikens innebörd, som under hösten 1959 gjordes i ett flertal anföranden, artiklar och dokument. Dalsjö har, utöver det hittills kända i Erlanders interpellationssvar i riksdagen, uppmärksammat ett sådant i skriften Sveriges utrikespolitik av Tage Erlander. Den absolut viktigaste har emellertid hittills varit förbisedd, den som ingår i avsnittet om neutralitetspolitiken i den socialdemokratiska s.k. Atomkommitténs rapport Neutralitet – Försvar – Atombomb, offentliggjord i november 1959 och publicerad i januari 1960. Rapporten godkändes av en enhällig socialdemokratiska partistyrelse den 14 december 1959 och antogs av 1960 års socialdemokratiska partikongress.
Det var två
händelsekedjor som hösten 1959 löpte samman och
tvingade fram ett förtydligande av neutralitetspolitikens
innebörd, dels den s.k. Hjalmarsonaffären, dels den
debatt om anskaffning av svenskt atomvapen inom socialdemokratin
som hotade splittra partiet. Ser man närmare på tillkomsten
av det som kallats ”1959 års formel” var formuleringen
vare sig ”ett misstag” av engångskaraktär
eller ett ”undantag”. Den ingick som en del i en precisering
av neutralitetspolitikens innebörd, formulerad av socialdemokratins
och svensk utrikespolitiks främsta företrädare.
Men den måste ses i sitt viktigaste sammanhang: debatten
om anskaffningen av svenskt atomvapen.