Sammanfattning
av Kjell Goldmanns artikel i KKrVAHT nr 6 2002
Det
kalla krigets fredliga slut överraskade nästan alla. Överraskningen blev ett
debattämne för sig.
Jan
Hallenberg har undersökt uttalanden och skrifter av politiker, ledarskribenter
och sovjetforskare i USA, Storbritannien, Frankrike och Sverige. Bara enstaka
forskare var på rätt spår före murgenombrottet i Berlin, och inte heller de kom
längre än till de allmännaste utsagor. Inom forskningsområdet internationell
politik rådde, kan det tilläggas, i stort sett enighet om att idén om en snabb
och fredlig avveckling av det kalla kriget saknade teoretisk grund.
När
historiker i efterhand diskuterar detta, framhäver de betydelsen av Mikhail
Gorbatjovs idealism vilken, säger man, inte kan reduceras till ekonomiskt eller
säkerhetspolitiskt nödtvång. Att den fick så dramatiska effekter berodde på att
även Ronald Reagan var idealist. Båda förkastade MAD, fruktade krig av misstag
och ville bli kvitt kärnvapen. Efter toppmötet i Reykjavik 1986 var båda
övertygade om djupet av den andres övertygelse. Vem kunde ha anat att båda
supermakterna snart skulle ha ledare med förtroende för ärligheten och djupet
av den andres strävan att avskaffa kärnvapen? Hur skall sådant kunna
förutsägas?
Inom
forskningsområdet internationell politik ifrågasattes under 1990-talet själva
ambitionen att med kausal teori lägga en grund för framtidsbedömningar.
Uppgiften ansågs inte längre vara att utreda orsakssammanhang utan att i
efterhand tolka den mening som aktörerna gett åt sin omgivning.
Är
alltså säkerhetspolitiska framtidsbedömningar det omöjligas konst? Det
akademiska bidraget är i alla händelser begränsat till att (1) föreslå metoder
för lösning av analysproblem, (2) skeptiskt pröva förmodanden om historiska
sammanhang, och (3) fungera som motmedel mot slentrian och modetänkande.