Sammanfattning
av Alf Sandqvists artikel i KKrVAHT nr 6 2002
Den absolut viktigaste åtgärden för att kunna lägga en någorlunda
stabil och varaktig grund för de nationella skyddsstyrkorna, är att genomföra
så djupa studier och spel så att skyddsstyrkornas roll och det numerära behovet
av olika förbandstyper kan fastställas. Innan detta grundfundament föreligger
så kommer varje ny utredning och redovisning att omedelbart kunna ifrågasättas.
När dessa studier och spel genomförs och i det fortsatta
arbetet med att organisera de nationella skyddsstyrkorna bör följande faktorer/
synpunkter beaktas.
-
En
översyn av det regelverk och den lagstiftning som styr och sätter gränser för
försvarsmaktens agerande i "gråzonen" mellan krig och fred måste
komma till stånd. Detta är i allt väsentligt ett politiskt ansvar där dock
försvarsmakten bör påtala och påvisa nödvändigheten av detta.
-
En
större differentiering av de olika förbanden ingående i de nationella
skyddsstyrkorna såväl vad beträffar materiellt innehåll som beredskap bör
genomföras. I nuvarande omvärldsläge är det fel att satsa relativt stora
resurser på materiel vars livslängd är begränsad. För försvarsmakten i övrigt
har principen varit att den materiel och de förband som inte bär mot målbild
2010 skall avvecklas. Denna princip bör gälla även för de nationella
skyddsstyrkorna.
-
Konkreta
åtgärder måste vidtas så att de nationella skyddsstyrkeförbanden kan verka i
ett nätverksbaserat ledningssystem inom ramen för den nya krigföringen
-
Rikshemvärnschefens
pågående arbete "Hemvärnet efter 2004" inarbetas vad avser uppgifts
ställningar, utbildning, kontraktsformer mm. Därmed kommer försvarsmakten att
kunna förfoga över goda resurser redan i låga beredskaps grader.
"Pliktigt" hemvärn bör utbildas för de områden där behovet av skydd
för infrastruktur och befolkning inte kan~ tillgodoses på frivillig väg.
-
Den
territoriella ledningen i tidiga beredskaps skeden av förband samt samordning
med totalförsvarets övriga aktörer måste kunna verka med betydligt kortare
återtagningstider än vad som anges i försvarsplanen. Även övning av denna
ledning måste säkerställas.
-
Övningar
bör inplaneras för befäl och i enstaka fall för förbandsdelar för de nationella
skydds styrkor som har en återtagningstid på ett år. För de förband som har
korta beredskapstider måste resurser avdelas så att dessa förband kan övas och
därmed ges en rimlig chans att klara sina uppgifter.