Nätverksbaserat försvar – modefluga eller strategisk framtidsinriktning?

Sammanfattning av Manuel W Wiks artikel i KKrVAHT nr 4 2002

Riksdagen har med regeringens proposition 2001/02:10 ”Fortsatt förnyelse av totalförsvaret” som grund beslutat att ta steget mot ett nätverksbaserat försvar. Den största förändringen av försvaret i modern tid har därmed inletts. Man bedömer att ”utvecklingen inom kommunikation och informationsteknik öppnat möjligheter för en radikal förändring av hur militära styrkor kan utformas och verka”. I en tid av time out efter Kalla Kriget tar man en strategisk risk för att skapa resurser till utvecklingen av ett sådant nätverk.

Men vad är det här för något steg, och är det klart vad man menar med begreppet Nätverksbaserat försvar? Nätverk är inte något nytt. Det nya är teknik som kan göra nätverk avsevärt effektivare. Liknelser kan göras med e-handelsaffärer via Internet. Grundtankarna kommer från USA med ”Revolution in Military Affairs” (RMA) och ”Network Centric Warfare”. Någon kristallklar definition finns inte, däremot anses att inriktningen är klar i det stora hela.

Nätverksbaserat försvar har till förebild att utnyttja utvecklingen av informationsteknik till att uppnå högre tempo i beslutsprocesser och bättre synkronisering mellan militära enheter från samtliga försvarsgrenar. Detta åstadkoms genom att man knyter samman sensorer, beslutstagare och vapensystem i datornätverk och sprider en gemensam situationsbild i nära realtid till de geografiskt spridda staber, förband, verkanssystem och befattningshavare som behöver den. Nätverket skapas av komponenter med väldefinierade och öppna gränsytor. Detta bildar grunden för interoperabilitet och kontinuerlig, successiv utveckling. Nätverket möjliggör att summera värdefulla egenskaper, vilket leder till kraftfullare förmågor.

En starkt nätverksstrukturerad stridskraft ökar förmågan att gemensamt dela information. Information som delas gemensamt ökar informationens kvalitet och användarnas förmåga till gemensam situationsuppfattning. Gemensam situationsuppfattning möjliggör samverkan och användarens förmåga att själv synkronisera sina insatser med övriga, öka uthållighet och ledningstempo. Sammantaget ökar detta i sin tur dramatiskt effektiviteten i uppgiften. I artikeln görs en enkel liknelse med ett samspelt fotbollslag.

Försvaret kan beskrivas med hjälp av övergripande verksamheter, systemområden och arenor (domäner). Det finns sex övergripande verksamheter: Information och omvärldskunskap, ledning och resursstyrning, rörlighet och manöver, vapenkraft, logistik, säkerhet och skydd. Vardera av verksamheterna omfattar fyra systemområden: Doktrin (regelverk), organisation, personal och teknik. Samtliga sex verksamheter karakteriserade av sina fyra systemområden uppträder samtidigt på tre arenor: Den fysiska arenan, informationsarenan och den kognitiva arenan.

Verksamhet (eller funktioner), system och arenor bildar gemensamt motorn i nätverket. Ett sätt att beskriva nätverksmotorn är att studera verksamheter, systemområden och arenor jämte händelseförlopp, rutiner, tjänster och roller, vilket åskådliggörs med en bild. Bränslet som sätter fart på motorn är cykliska händelseutvecklingar som får verksamhet att snurra i alla berörda kombinationer av system och funktioner på de tre arenorna. Motorns effektivitet och prestation kan avläsas i förmågan och snabbheten att fokusera på aktuella uppgifter och att optimera insatserna. Fokuseringen omfattar samverkande resurser, interoperabilitet, informationsöverläge, självsynkronisering, logistik, allsidigt skydd, snabbhet i operationer och precisionsinsatser.

Uppbyggnaden av det nätverksbaserade försvaret innebär stora tekniska utmaningar och något av en kulturrevolution inom doktrin, organisation och personal. Det blir nödvändigt att närma sig uppgifterna processmässigt både top down och bottom up. Till förra fallet hör centrala frågor som stabsmetodik, utbildning, övning, gemensamma lägesbilder, beslutsstöd, systemarkitektur och informationssäkerhet. I senare fallet utgår arbetet från de minsta beståndsdelarna i försvarets förband och hur de skall ansluta till nätverket.

Nätverksbaserat försvar – modefluga eller strategisk framtidsinriktning? Med denna artikel blir svaret att det strategiska steget mot framtiden är taget. Någon återvändo finns inte. Syftet med artikeln är att tolka och förmedla en del av dagens strömningar, att komplettera med egna tankar, att försöka bidra med en struktur och att stimulera till debatt och vidareutveckling.