The Wild Blue

av kapten Carl Svernlöv

Dagens föräldrar vågar knappt låna ut nycklarna till familjebilen till sina ungdomar i övre tonåren. Men under första hälften av 1940-talet skickades ungdomar i samma ålder ut för att rädda världen. Historikern Stephen Ambrose kom i slutet av förra året ut med en ny bok om männen som flög bombflygplanet B-24 Liberator under andra världskriget: The Wild Blue: The Men and Boys Who Flew the B-24s over Germany. Boken är en fascinerande berättelse om den amerikanska senatorn och presidentkandidaten George McGoverns tjänstgöring som pilot ombord på en B-24 stationerad i norra Italien. Under kriget utförde han och hans besättning 35 uppdrag över Tyskland. Ambrose beskriver mycket levande hur Förenta Staternas Army Air Forces rekryterade och utbildade de unga män och pojkar som mot otroliga odds utförde bombräder mot Nazi-Tyskland i fullt dagsljus, och den utrustning de använde. Bombflygplanet Liberator var byggt för att bära en tung bomblast långa sträckor, men var en bekvämlighetsmässig och ergonomisk mardröm. Förlustsiffrorna var också förbluffande. Många besättningar förolyckades redan under utbildningen. Störst var dock förlusterna under själva bombanfallen. Totalt förolyckades nästan 4 procent av besättningarna vid varje anfall. I medeltal fullföljde en bombarbesättning i Eighth Air Force endast 14,72 uppdrag innan de omkom, inte ens hälften av de 35 uppdrag som de var tvungna att genomföra innan de hemförlovades. Som svar på frågan om dessa oerhörda uppoffringar varit värt det, konstaterar Ambrose att B-24:ornas insatser kanske inte var ensamt avgörande för krigsutgången, men att kriget kunde inte kunde ha vunnits utan dem.