Ansvarsfördelningen
mellan politikerna och ÖB i beslutsprocessen inför ett försvarsbeslut beskrevs
på följande sätt av ledamoten Britt Bohlin hennes inträdesanförande:
Politikerna ger en säkerhetspolitisk grund och ÖB får bestämma
krigsorganisationen, däremot inte fredsorganisationen. Bohlins beskrivning, som
i sin helhet framgår av KrVAHT nr 4/1998, är avslöjande. Politikerna avhänder
sig ansvaret för de mest väsentliga elementen i långsiktiga försvarsbeslut. Men
de behåller ändock styrningen av försvarsmaktens organisation och
verksamhet. Det gäller inte bara den inrikes- och partipolitiskt känsliga
fredsorganisationsfrågan. Det gäller ytterst också krigsorganisationen, där ÖB
ingalunda har den handlingsfrihet som Bohlin ger sken av att han har.
Politikerna styr genom att redan i processens början fastställa en
orubblig ekonomisk ram att under ”resans gång” lägga in nya kostnadskrävande
objekt inom ramen, utan prövning av deras effekt ur helhetens synvinkel.
Vi menar - i motsats till Bohlin - att
ansvarsfördelningen är otydlig. Denna otydlighet är en viktig orsak till att
det nu gällande försvarsbeslutet inte motsvarar utlovat resultat. Det kommer
allt fler tecken på att Försvarsmakten varken kan lösa de priorterade
internationella uppgifterna med erforderig snabbhet och säkerhet eller inom
rimlig tid rusta upp det nu raserade försvaret av nationens territorium och av
dess inbyggare.
Det har förts en vital debatt i frågan om
ansvarsfördelningen i Akademiens tidskrift. Ämnet var också på dagordningen vid
Akademiens symposiom 25/10 2001 under rubriken ”Hur bör försvarsbeslut fattas?”
men behandlingen blev ytlig, främst av tidsbrist. I debatten i Akademiens tidskrift
har två ”skolor” utkristalliserats, med vitt skilda uppfattningar. Den ena
anser att nu rådande ordning med Försvarsmakten som (formellt) självständig
förvaltningsmyndiget (som varje annan sådan) bör bibehållas. Den andra förordar
att den strategiska ledningen överförs till regeringskansliet (där i realiteten
de strategiska besluten ändock måste fattas).
Anhängarna av att nuvarande ordning konserveras är, förutom Britt Bohlin, främst centralt placerade tjänstemän. Ledamoten Stefan Ryding-Berg, ÖB:s chefsjurist, hade betitlat sitt inträdesanförande”Försvarsmaktens uppgifter ur ett juridiskt perspektiv.” I prop. 2001/2002:10 avfärdar regeringen kategoriskt alla tankar på att det skulle finnas ett behov av ändringar. Regeringskansliet vill uppenbarligen behandla Försvarsmakten som en ren förvaltningsmyndighet. Det korta anförande som ledamoten Bengt Gustafsson höll vid symposiet 25/10 2001 måste tolkas som att han stödjer den konservativa skolan.
Företrädare för den reformvänliga skolan är bl a ledamöterna Henrik Landerholm (KrVAHT nr 2/2000), Peter Nordbeck (nr 2/2000) och Gunnar Magnusson nr 1/2000). De menar att det krävs en ständig och snabb avvägning mellan politiska och militära faktorer och att detta endast kanske genom en integrering av aktörerna på strategisk nivå. Vi tar inte ställning till de förslag till konkreta lösningar som framförts. Men vi finner det klarlagt att en översyn av roller och ansvar är befogad och att regeringens kategoriska avvisande till detta är förhastat. Det vittnar snarast om regeringskansliets oförmåga att ta sig an strategiska frågor. Det borde vara angeläget för Akademien att samla sakkunniga för att under erforderlig tid studera och debattera denna för försvarets utformning, förmåga och utnyttjande avgörande ansvars- och rollfördelning mellan statsmakterna och Försvarsmakten/ÖB.