Sammanfattning av Arvid Cronenbergs artikel i KKrVAHT nr
3 2002
Det var höst 1940. Danmark och Norge hade ockuperats. Sverige låg hjälplöst inklämt mellan de båda diktaturerna Tyskland och Sovjetunionen.
Den 7 oktober överlämnade den tyske beskickningschefen i Stockholm Storkorset av den tyska örnens orden till den svenske överbefälhavaren, Olof Thörnell. Denne blev hårt kritiserad i svensk press och beskylld för defaitism och nazistsympatier. Ingen frågade sig dock vilken den egentliga orsaken till utmärkelsen var och hur den kommit till.
Affären hade sin upprinnelse i tiden närmast efter Tysklands invasion av Norge. Sverige mobiliserade och längs den långa landgränsen mellan Sverige och Norge inträffade en rad incidenter, som skapade oro. Både på svensk och tysk sida fanns intresse av att komma till rätta med oroligheterna. På initiativ av främst den tyske militärattachén von Uthmann och med svenska regeringens gillande arrangerades ett möte mellan Thörnell och den tyske överbefälhavaren i Norge, von Falkenhorst. Generalsmötet utgjorde inledningen till en successiv avspänning.
Hösten samma år kom efterspelet. von Uthmann och chefen för den svenska kommandoexpeditionen, Henry Kellgren, som var de egentliga initiativtagarna till generalsmötet fick enligt vanlig diplomatsed motta ordenstecken av lämplig dignitet. Och hade det stannat därvid hade allt varit gott och väl. Men nu hade Hitler hoppat in i handlingen. Thörnell tilldelades så att säga utanför protokollet Storkorset av den tyska örnens orden. Vad Hitler ville uppnå är oklart, ville han ställa sig in var åtgärden klart kontraproduktiv. Thörnell, som självfallet vidtalat sin regering, som var angelägen att hålla Hitler på gott humör. Trots sin oskyldiga medverkan fick Thörnell uppbära mycken smälek, men ingen ställde upp till hans försvar. Kungen teg och regeringen teg. Och Thörnell fick ensam bära sitt kors.