När
jag i fjol skrev min uppsats om amiralen Claës Lindsström kom jag i arkiven att
träffa på kommendörkaptenen Emil Boldt-Christmas och kom att läsa hans bok Voro
vi neutrala? Lindsström med sina uttalade sympatier för Hitlers Tyskland
fick sitta kvar till pensioneringen medan däremot Boldt-Christmas med sina
sympatier för britterna, de västallierade och sina anklagelser mot flottans
ledning för att vara Tysklandsorienterade tvingades lämna flottan 1946.
Gustaf Emil Ferdinand Boldt-Christmas föddes i
Halmstad 12 juli 1892 och var son till grosshandlare Cornelius Boldt-Christmas
och dennes maka Ida Ström. Emil Boldt – Christmas blev underlöjtnant i flottan
1913, kapten 1923, kommendörkapten av 2:a graden 1937 och 1:a graden 1940. Han
tjänstgjorde i den tyska flottan 1923 och var utbildad till ubåtsofficer.
Avgörande betydelse för hans fortsatta liv blev tjänstgöringen som svensk
marinattaché i London inför 2:a världskriget 1936 – 1939.
Han genomförde studieresor i tjänsten till
Frankrike, Italien, England och Främre Orienten.
Han har skrivit följande böcker, ”Från Clausewitz
till Lidell Hart” 1939, ”Rysslands dilemma” 1941 och ”Voro vi neutrala?” 1946.
Dessutom har han i tidningar och tidskrifter skrivit en mängd artiklar främst
om strategiska ämnen och under signaturen BOAS.
Han tackade 1935 nej till att bli marinattaché i
Berlin och väntade på att marinattachébefattningen i London skulle bli ledig.
När han kom hem från London 1939 var det ingen som brydde sig om hans kunskaper
och iakttagelser och han kände sig utfryst. Vid ett besök hos amiralen Tamm
fick han reda på att man saknade lämplig befattning för honom. Efter en månads
sysslolöshet sattes han som bevakningschef i Stockholms ytterskärgård, under en
kort period som fartygschef på pansarbåten Äran och senare chef för Stockholms
bevakningsområde. Befattningarna som bevakningschef var långt under vad en
kommendörkapten av 1. graden normalt utnyttjades för. Under denna tid fick han
en personlig inbjudan av Churchill att under sex månader följa brittiska
flottans övningar. ÖB Thörnell var emot medan marinchefen Tamm tillstyrkte och
tjänstgöringen blev av. Churchill kallade Boldt-Christmas till ett enskilt
samtal där han fick ett budskap med hem till den svenske statsministern. Efter
hemkomsten träffade han Per Albin Hansson personligen men vad budskapet innebar har jag ej kunnat
utröna. Marinledningen och Tamm var vid hans hemkomst även denna gång lika
ointresserade som tidigare och han fick en underordnad befattning på
Skeppsholmen där han efterträdde en reservfänrik. Vid denna tid hade han
hoppats på att bli kommendör och inspektör för ubåtsvapnet. Så blev ej fallet
utan vissa av hans jämnåriga och yngre kollegor befordrades men själv fick han
ingen mer befordran.
Emil Boldt-Christmas var under 2:a världskriget
medlem av Tisdagsklubben. Denna klubb som leddes av Amelie Posse och hade till
uppgift att bilda opinion mot nazismen och skapa ett nätverk i händelse av en
tysk ockupation av Sverige.
Genom ett regeringsbeslut överfördes Emil
Boldt-Christmas våren 1946, på grund av boken ”Voro vi neutrala?”, till
avgångsstat vilket innebar att han fick sin lön utan krav på att arbeta fram
till sin pensionering.
Boken som kom ut tidigt 1946 på Albert Bonniers
förlag fick stort genomslag i de svenska tidningarna och refererades och
kommenterades flitigt under våren 1946. Samtidigt väckte den stort uppseende
och kritik i marinens ledning och bland flottans äldre officerare och en
våldsam proteststorm tog sin början där även ärkebiskopen deltog. Vad skrev då
Boldt-Christmas i sin bok som kunde röra upp en sådan känslostorm?
Det nyskrivna materialet i boken var kapitel 1 ”En
annan vit bok” och förordet totalt 40 sidor. Övriga ca 150 sidor hade tidigare
publicerats som artiklar mellan 1940 och 1946. Dessa artiklar är ofta
strategiska jämförelser och visar bl a på den tyska militarismens slutliga förlust
och demokratiernas seger. Den allvarligaste anklagelsen var dock riktad mot
flottans ledning vilka anklagades för att ha uttalat sina sympatier för den
tyska saken och hoppades på en tysk seger i andra världskriget.
Marinchefen utredde Boldt-Christmas anklagelser och
utredningen publicerades 8 mars 1946.
I utredningen anser chefen för marinen att
Boldt-Christmas ljuger, lämnar ut hemliga uppgifter och förråder sina kollegor
och flottans ledning. På ingen punkt medger man att flottans beteende mot Boldt-Christmas
kan ifrågasättas eller att den senare kan ha haft rätt i något avseende.
Att boken rönte stor uppmärksamhet och en omfattande
och långdragen debatt fördes, framgår av marinstabens pressklipp
”Boldt-Christmasaffären” som omfattar en tjock pärm.
När man studerar dessa pressklipp finner man
omedelbart en politisk uppdelning i hur man uppfattar syftet med boken.
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, tidskriften NU där han tidigare
medarbetat är mest positiva och kräver en upprensning och utrensning främst i
flottans ledning. Positiva är också Bonnierpressen med Dagens Nyheter och
Expressen som är inne på samma linje
fast lite mer återhållsamt. Den andra motpolen där Boldt-Christmas är
landsförrädare och lögnare är den tyskfinansierade Dagsposten och
nazisttidningen Den Svenske Nationalsocialisten. Motsvarande uppfattning har
Kreugerpressen med Stockholmstidningen och Aftonbladet fast här är invektiven
något mildrade. Den socialdemokratiska pressen tog klart avstånd från
Boldt-Christmas genom Rickard Lindströms ledare i Morgontidningen.
Utgången kunde bara bli som den blev efter det att
pressdebatten blivit helt politiserad med regeringen, flottans ledning och
stora delar av pressen på ena sidan och Boldt-Christmas, Bonnierpressen och
antinazisterna på den andra.
26 april 1946 fattade en enhällig regering följande
beslut: ”att kommendörkaptenen av 1:a graden vid flottan Gustaf Emil Ferdinand
Boldt-Christmas skall i enlighet med därom gjord ansökan från och med den 1 maj
1946 vara överförd på avgångsstat”.