Sammanfattning
av Johan Renés artikel i KKrVAHT nr 2 2002
Försvarshögskolan
(FHS) har som vision att bli en högskola i världsklass inom sitt område samt
har som delmål att öka interoperabiliteten mellan svenska officerare och
officerare från särskilt NATO-länderna. Steg i denna riktning är bland annat
att öka akademiseringen i utbildningen och ha en mera vetenskaplig ansats vid
problemlösning. Krigsvetenskap är ett av skolans huvudämnen. Denna artikel
beskriver grunderna för införandet av ämnet på FHS.
En fundamental faktor vid undervisning i
Krigsvetenskap är att Försvarsmakten är det ultimata verktyget för
statsmakterna att utöva legalt våld, företrädesvis mot andra stater. Detta
innebär att Försvarsmaktens operationer alltid leds övergripande av politiska
mål. Detta innebär också att officeren i framtiden fortfarande främst måste ha
förmåga att kunna genomföra krig. Av detta följer att utbildning i
Krigsvetenskap är navet i FHS undervisning. Akademisering och strävan mot ökad
vetenskaplighet måste börja med detta faktum som bas.
Det är mycket viktigt och en grundläggande uppgift
för Krigsvetenskapliga Institutionen (KVI) att allmänt förstådda definitioner,
teorier och uppfattningar används i Sverige. Militärteori, som hittills inte
använts särskilt allmänt i Sverige, kommer ge detta.
Definitionen
av ämnet Krigsvetenskap är inte utan svårigheter. Gränssnittet mot Krigskonst
är diffust. Krigsvetenskap är ett syntesämne som kombinerar kunskaper från många olika ämnen. Därför är
den pedagogiska idén att över programtiden ha ett antal applikatoriska exempel
med efterhand stegrande svårighetsgrad för att fånga upp och tillämpa
kunskaper, som inhämtats under övriga kurser och övningar i alla ämnen under
programmet.
Den snabba förändringen i den säkerhetspolitiska
omgivningen under det senaste decenniet har förändrat tänkande, villkor och
rollen för den svenske officeren. Det är ännu viktigare idag att officeren har
förmåga att tänka, handla och lära sig
i/av svåra, okända och dynamiska situationer. Det är detta som gör människan
överlägsen tekniken, som gör människan till ”ett tänkande vapen”. Kraftsamlingen i utbildningen i Krigsvetenskap
är att skapa och utveckla detta tänkande vapen.
Också i framtiden kommer officeren att ha en dubbel
roll, en som är fredstida administrativ och en som är krigstida. Den krigstida
rollen är den huvudsakliga men också den som han i sin dagliga gärning kommer
att ägna minst tid åt. Denna brist på praktik måste kompenseras bland annat med
utbildning. Kärnan i officerens kompetens är Krigsvetenskap så detta ämne måste
vara grunden i hans utbildning. Ämnet måste vara så upplagt att det ger
utländska officerare professionell respekt för sina svenska motsvarigheter och
ger möjligheter för individer att kommunicera över de nationella gränserna på
alla nivåer.
Detta är den verkliga utmaningen för högre militär
utbildning och följaktligen för det nya ämnet Krigsvetenskap.