Europeisering
av svensk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik – några svenska perspektiv
Europeisering är ett begrepp som allt oftare förekommer i massmedia och i den politiska debatten. Någon entydig innebörd av dess innebörd tycks dock inte finnas. Begreppet får i de flesta fall sammanfatta processer som rör förändringsprocesser både på europeisk nivå och ute i de olika länderna i Europa. I denna årsberättelse i Kungl Krigsvetenskapsakademien avdelningVI redovisas några svenska perspektiv på denna process, med särskild tonvikt på utvecklingen inom det urtikes-, säkerhets- och försvarspolitiska området.
Sveriges roll i de europeiseringsprocesser som sedan länge pågår i Europa har tydliggjorts, och delvis förändrats, genom medlemskapet i Europeiska unionen. Riksdagens arbete har påverkats. Detta har inte enbart skett inom ramen för EU-nämnden utan också i utskotten. Mängden specifika Europafrågor har ökat, liksom tempot i behandlingen av många av dessa ärenden. Avsaknaden av t ex ett fördjupat samarbete mellan utrikes- och näringsutskottet antyder dock att det kan ta ytterligare tid innan den svenska institutionsmiljön anpassats efter behov som har sitt ursprung på Europanivån. I såväl riksdagsdebatt som i t ex försvarsberedningens rapporter framträder en tydlig europeiseringspåverkan, som också föranleder kritik.
Inom regeringskansliet märks också tydligt spår av en europeiseringsprocess. Denna är dock inte en envägsprocess, där främst EU ställer krav på svensk anpassning till tänkesätt och administrativa rutiner, utan öppnar också möjligheter för svenska förslag i syfte att påverka såväl institutionell struktur som politik. Exempel på väl planerade och genomförda insatser, som t ex under ordförandeskapet och tidigare i samband med förslaget om de s k Petersberguppgifterna, refereras gärna till i både svenska och utländska miljöer. Fortsatt stegrad takt och ökad komplexitet i europeiseringsprocessen ställer ökade krav på såväl riksdag, regeringskansli och myndigheter i Sverige. Kvardröjande spår av revirgränser i dessa kretsar måste undanröjas för att ge utrymme för ökat och effektiviserat samutnyttjande av tillgänglig information och anlyskompetens. Det lyft inom dessa områden som kunde noteras under tiden för Sveriges ordförandeskap i EU är viktigt att vidareutveckla. Därigenom tillvaratas bäst Sveriges intressen i utvecklingen av en eruopeisk utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik.