Röda armén, midsommar 1941

Sammanfattning av Olof Santessons artikel KKrVAHT nr 1 2002

Stalin var varken en listig ränksmidare eller en överlistad klåpare. Han var snarare en tämligen förnuftigt resonerande aktör krigssommaren 1941. I sin paranoida misstänksamhet mot Storbritannien felbedömde han dock den pågående kraftmätningen i andra världskrigets Europa. Han struntade i alla underrättelserapporter och insåg aldrig att Sovjetunionen inte skulle skyddas av hans försök att blidka Hitler och undvika allt som tyskarna kunde ta för provokationer.
Denna, kanske oväntat välvilliga, karaktäristik av Sovjetunionens diktator gav militärhistorikern John Ericson sommaren 2001 i en artikel i den engelska tidskriften History Today. Bilden av Stalin som krigsherre stöds av forskningar i arkiven i Moskva. Vad de enligt Ericson visar är att Röda arméns befälhavare ingalunda stod redo att anfalla Hitler-tyskland, när tyskarna förekom dem. Därmed avvisar han de till synes sensationella uppgifter som pseudonymen "Viktor Suvorov" framlade 1990, kring vilka det sedan dess har stått viss strid inom forskarsamhället.