Försvarsbesluten 1992 och 1996 - produkter av strategisk felsyn och ekonomiskt lättsinne

Sammanfattning av Carl Björemans och Helge Gards artikel i KKrVAHT nr 6 2001.

Försvarsmakten har ett problem. Trots att man har bantat organisationen utan motstycke i modern tid så räcker inte pengarna till att öva förbanden eller att sätta upp de enheter som skall vara vårt bidrag i internationell krishantering. En studie av underlaget till rubricerade försvarsbeslut ger klara indikationer om orsaken till nuvarande besvärliga situation.

Faktaunderlaget i denna artikel kommer i huvudsak från Försvarsmaktens underlag till regeringen i maj 1996, Etapp 1 Totalförsvarsbeslut 1996. Av detta framgår att det saknades 15 miljarder kronor per år för att fullfölja ambitionen i 1992 års försvarsbeslut. Kunskapen om detta gigantiska underskott borde ha stämt försvarsledning, regering och riksdag till eftertanke och besinning. Men så icke. I 1996 års försvarsbeslut beslöts det visserligen att minska organisationen, men samtidigt ökades obalansen genom köp av delserie 3 av JAS 39 och att fortsätta arméns mekanisering. Därmed låste man handlingsfriheten för 15-20 år framåt. Kvar fanns bara att avveckla förband och verksamhet.

Det finns givetvis ett antal förklaringar till att man hamnade galet i kostnadsberäkningarna. Kronans köpkraft rasade under 1980-talet genom devalveringar och inflation, nya regler infördes för nyttjande av mark och anläggningar, ständiga omorganisationer av staber och förvaltningar samt besluten att till varje pris fullfölja JAS-projektet och andra materielanskaffningar. Men det övergripande intrycket är att de ansvariga för 1992 års försvarsbeslut valde en både otidsenlig och orimligt dyr struktur för försvaret. Försvarsbesluten 1992 och 1996 var resultat av en baklängesplanering, som utgick från ett antal materielprojekt från det kalla krigets dagar. Strategi och struktur utgår från att krig blir kortvariga dueller och att vi ensamma kan försvara vårt land, vilket är omöjligt beroende på vapnens utveckling. Tyvärr ser det ut som om vi får dras med denna penningslukande stormaktskopia för lång tid framöver.