Pearl Harbor - straff för misslyckandet?

Sammanfattning av Thomas Roths artikel i KKrVAHT nr 5 2001.

Våren 2001 hade filmen om det japanska angreppet mot Pearl Harbor premiär men efterverkningarna av anfallet tycks ännu inte ha ebbat ut. I maj 1999 beslutade USA:s senat att rekommendera presidenten att postumt ”befordra” amiralen Kimmel och generalen Short, de amerikanska befälhavarna vid Pearl Harbor. Senatens uppfattning av att de bägge fått bära hundhuvudet för ett misslyckande som högre nivåer i hierarkin egentligen var ansvariga för.

Men var det verkligen så? Nio officiella utredningar har gjorts om händelsen och tjogtals med böcker har skrivits för att kasta ljus över vad som hände och vem som bar ansvaret. Det framgår klart att Short och Kimmel inte gjorde sitt yttersta för att skydda flottan, vilket var huvuduppgiften och misslyckades med att samverka bästa möjliga sätt. Flera varningar förekom, bl.a. grundade på den amerikanska förmågan att krypterade japanska diplomatiska medelanden. Även om varningarna inte kunde specificeras borde de ha varit tillräckliga för att man skulle ha höjt beredskapen och genomfört flygspaningar i närområdet och avpatrullering av detsamma. Man förstod heller inte att utnyttja radarns förmåga att ge förvarningar och man drog få eller inga slutsatser av de erfarenheter som det pågående kriget i Europa hade kunnat ge.

Det förekom heller ingen krigsrättsförhandling eller liknande mot Kimmel och Short, de avlöstes bara och fick inte några nya befattningar. Efter några månader anhöll bägge om pension.

Då man vet vad de vid tidpunkten visste och inser vad de skulle kunnat ha vidtagit för åtgärder, kan man bara komma fram till att att någon form av postum hedersbetygelse inte är motiverad. Det begicks fel på alla nivåer, såväl i Washington som på Hawaii men Kimmel och Short hade det högsta ansvaret på platsen. De utförde helt enkelt inte sina plikter på ett sådant sätt som man har rätt att kräva av befälhavare på en sådan nivå. De var inte fria från skuld, de fick vad de förtjänade och då detta bara var förlusten av den grad de tillfälligt innehade så var detta inte något högt pris att betala.