Finland i krig

Sammanfattning av Olof Santessons artikel i KKrVAHT nr 4 2001.

I februari 1944 sökte sig den tjuguårige Mauno Koivisto till ett speciellt stridande finländskt militärförband. Han skriver i sin nya bok Ung soldat (Bokförlaget Atlantis, Stockholm 2001) att han i dag inte säkert vet vad som fick honom att erbjuda sig frivilligt. Tiden där skulle hur som helst efteråt, när han hade blivit statsman och republikens president, vara ryktesomsusad. Han fick sannerligen vara med om farliga uppdrag. Ty hans nya enhet var ett jägarkompani som under det så kallade fortsättningskriget 1941-1944 hade skapats för att jaga sovjetiska soldater som hade släppts ned bakom linjerna. Det leddes av en legendarisk chef, Lauri Törni, som efter kriget lämnade Finland, slutade sin officerstid i amerikansk tjänst och 1965 stupade i Vietnam.

Om denne Törni, till synes idealet för en frontofficer och medaljerad Mannerheimriddare, har Koivisto en hel del kritiskt att säga. Mest anmärker han på att kompanichefen behöll mycket för sig själv och tog alltför stora personliga risker. Författaren vet vad han talar om, ty han var under Törnis ledning med om några av de allra svåraste striderna vid finska arméns reträtt från Fjärrkarelen undan överlägsna sovjetstyrkor. Koivistos reflexioner här och på andra håll i boken vittnar om den karaktärsstyrka och integritet som skulle göra honom till en Finlands genom tiderna mest uppskattade och respekterade politiker.

Den förre presidentens krigsminnen, som också ger inträngande interiörer från en påver barn- och ungdomstid i gårdagens fattig-Finland, visar striden ur den enskilde soldatens synvinkel. Med Koivistos bok, Harry Järvs Permanent patrullverksamhet (Scriptum, Vasa 2000) och de tre militärhistoriska volymer om Finland i krig (Schildts Förlag, Esbo 2000, 2001) som nu finns utgivna på svenska kan vi sammantaget få del av det finska försvarets erfarenheter på strategisk, operativ och taktisk nivå.