Tjänstgöring i multinationell stab

Sammanfattning av Jan-Erik Jakobssons artikel i KKrVAHT nr 4 2001.

I början av 1990-talet önskade FN:s generalsekreterare att en flexibel styrka som kunde reagera på mycket kort tid skulle utvecklas. Syftet var att styrkan skulle kunna utnyttjas inom ramen för vad som kallas Preventive Deployment dvs i förebyggande syfte.

Danmark tog initiativ i frågan och bildade tillsammans med ett antal länder, bl a Sverige, en arbetsgrupp för att dra upp riktlinjerna. En rapport överlämnades 1995. Av den kan utläsas att namnet på styrkan skall vara United Nations Multinational Stand By Forces High Readiness Brigade - SHIRBRIG.

Bland övriga slutsatser i rapporten framgår att:

• En permanent brigadstabskader upprättas med säte i Danmark
• Brigaden skall kunna användas i missioner enligt kapitel VI i FN-stadgan
• Inga tvingande legala bindningar skall finnas
• En styrgrupp på hög nivå skall etableras för att ge långsiktiga inriktningar och direktiv

Inträdesanförandet behandlar hur arbetet med att bygga upp styrkan genomfördes och vilka problem som uppstod under tiden. Förhållandet till FN var inte alltid enkelt därför att budskapen därifrån tämligen ofta pekade åt olika håll.

Vidare redovisas styrkor och svagheter med konceptet samt erfarenheter sett från svenska utgångspunkter.

Det fanns de som sade att SHIRBRIG aldrig kommer att bli utnyttjad i en mission på grund av flera omständligheter inte minst begränsningen till missioner enligt kapitel VI i FN-stadgan. Därför var det särskilt glädjande att konstatera att SHIRBRIG under år 2000 blev insatt i FN-missionen i Eritrea och Etiopien (UNMEE).

Artikeln utgör Jan-Erik Jakobssons inträdesanförande i avd III den 21 mars 2000.