Försvarsmaktens insatsmetod - manövertänkande?

Sammanfattning av Krister Pallins och Markus Andersons artikel i KKrVAHT nr 2 2001.

Denna artikel är den andra i en serie från arbetsgruppen som utvecklar militärstrategisk doktrin, och diskuterar ur ett militärteoretiskt perspektiv Försvarsmaktens insatsmetod - i Försvarsplanen benämnd manövertänkande. I artikeln framträder i korthet några av metodens huvudbudskap.

Grunderna i manövertänkande beskrivs bäst med hjälp av tillämpningen i krig - det mer kända begreppet manöverkrigföring. Grundläggande för manöverkrigföringsteorin är att motståndaren kan besegras utan att dennes huvudstridskrafter behöver nedkämpas. Avgörande skall uppnås genom att lamslå motståndarens vilja och förmåga att föra kampen snarare än att förstöra dennes resurser. Motståndarens organisation, sammanhållning och moral betraktas därför som viktigare angreppsmål än de faktiska styrkorna. Ett viktigt pedagogiskt instrument är en systemsyn på militära organisationer och konflikter, eftersom den tydligt åskådliggör vikten av sammanhållning och samordning.

För att kunna slå sönder eller lösa upp motståndarens sammanhållning bör den indirekta metoden användas. Manövertänkande utgår från att det är möjligt att - genom att manövrera - undvika konfrontation i situationer där motståndaren är stark och istället systematiskt utnyttja dennes svagheter.

Ytterligare en viktig princip i manövertänkande är att en strävan efter att ständigt ta initiativet bör finnas. I grunden handlar initiativet om att vidta egna åtgärder som gör motståndarens åtgärder irrelevanta. Genom att vi aldrig låter initiativet gå förlorat, annat än temporärt, kan motståndaren försättas i ett tillstånd av ständig reaktion och parering. Till slut kan motståndarens lednings- och stridsförmåga paralyseras, genom (logisk) upplösning av sammanhanget mellan åtgärder och verklighet - systemchock.

Det finns följaktligen ingen möjlighet att på förhand säga hur manövertänkande i en insats kommer att se ut. Varje konfliktsituation är unik och ger sitt eget utrymme för manövertänkande. Valet av omfattning och utformning av varje insats bör dock präglas av de principer som framhålls i artikeln.