Ett militärområde går i gravenSammanfattning av Olof Santessons recension i KKrVAHT nr 6 2000.
"Jag skulle inte tvekat att besvara varje våldshandling med vapenmakt." Det skriver generallöjtnant Sven-Olof Olson i Minnesbok. Södra militärområdet. Det gällde hanteringen av den i Karlskrona skärgård grundstötta sovjetiska ubåten U-137, ifall man från sovjetisk sida hade försökt en fritagning. Några laddade dygn hösten 1981 har fått en viktig plats i skildringen av Södra militärområdet, som lades ned den 30 juni 2000. I staben ansåg man sig ha haft en mer central roll i krishandläggningen än vad som har framgått av tidigare analyser av skeendet. I denna välgjorda minnesbok - med åtskilligt av militärhistoria, liksom presentation av förband och utrustning genom tiderna - framträder, som illustreras av exemplet ovan, en rad militärbefälhavare med återblickar. Resultatet är en unik generals- och amiralskrönika, där det efterhand synes mörkna över militärområdet. Från Kristianstads horisont var det åtskilliga av besluten i Högkvarteret i Stockholm som präglades av andra säkerhetsperpektiv än man hade i Södra militärområdet. Alltför mycket avgjordes i "slutna rum", när makten koncentrerades till ÖB. Hur gick det då med generallöjtnant Olsons beslutsamhet att gripa till vapen? Ja, den sattes aldrig på prov. Handläggningen av denna första stora ubåtskris avgjordes i alla fall i Stockholm, och än i dag har den dåtida militärbefälhavaren svårt att förstå att den sovjetiska ubåten skulle ha immunitet. |