Politiska och militära lärdomar från NATO:s krig i Kosovo 1999

Sammanfattning av Jerker Widéns recension i KKrVAHT nr 5 2000.

Ivo H Daalder och Michael O'Hanlon: Winning Ugly - NATO's War to Save Kosovo (Brookings Institution Press, Washington D.C. 2000). Ted Galen Carpenter (red): NATO's Empty Victory - A Postmortem on the Balkan War (Cato Institute, Washington D.C. 2000). Tim Judah: Kosovo - War and Revenge (Yale University Press, New Haven/London 2000).

Den 24 mars 1999 började bomberna falla över Jugoslavien och dess ledare, Slobodan Milosevic. NATO, den mest framgångsrika försvarsalliansen genom tiderna, hade därmed kastats in i sitt första riktiga krig sedan bildandet femtio år tidigare. Vad som först beräknades bli ett kort och begränsat flyganfall för att under bygga alliansens diplomatiska ansträngningar, blev i stället ett 78 dagars utnötningskrig med massiva flyginsatser, mot både militära och civila mål, med tusentals människooffer som resultat.

Kriget över Kosovo blev således långt ifrån någon promenadseger för västmakterna, som överraskades av Belgradregimens envisa och styvnackade motstånd till en lösning av konflikten med provinsens albanska majoritet. Med tanke på att Milosevic nu har tvingats lämna maktens taburetter efter tretton år som Serbiens härskare, och konfrontationen med NATO utan tvekan var en viktig anledning till hans slutgiltiga nederlag, är det intressant att fråga sig vilka lärdomar man kan dra av vad som hände, politiskt såväl som militärt.

Var krigshandlingar verkligen oundvikliga? Vann verkligen NATO och vad var det som fick Milosevic att slutligen ge upp i Kosovo? Detta är några av de frågor som besvaras i de tre böcker som presenteras i denna artikel, skriven av doktorand Jerker Widén.