Den totala säkerhetspolitikens behov av nya strategiska beslut

Sammanfattning av Gunnar Sjöstedts artikel i KKrVAHT nr 5 2000.

Sverige behöver utveckla en ny form av total säkerhetspolitik, som bl a har en mer offensiv inriktning än den gamla. Politiken ska framför allt innebära ett mer samlat strategiskt grepp över en långsiktig politik gentemot omvärlden som tydligare än hittills integrerar säkerhetspolitiska isntrument från olika sakområden; den militära sfären, den traditionella utrikespolitiken liksom också t ex handels- och biståndspolitik.

Nya begrepp och ansatser måste utvecklas för att komplettera det nu förhärskande begreppet krishantering. Dettas dominans har i stor utsträckning uppstått genom en klok anpassning till de allt större restriktionerna för en autonom svensk säkerhetspolitik. Säkerhetspolitikens medel har allt mer internationaliserats inte bara genom medlemskapet i EU utan också genom att Sveriges egen maktposition i det säkerhetspolitiska spelet gradvis försvagats.

Nya vägar måste röjas för utformningen av den "nya" totala säkerhetspolitiken bl a inom EU. Sveriges försvagade position kan dock kompenseras genom EU endast om svenska aktörer kan påverka EU:s säkerhetspolitik i tillräckling utsträckning. Detta fordrar i sin tur:

1. att Sverige har en tydlig vision uttryckt i nya strategiska beslut, som långsiktigt värnar om svenska totala säkerhetsintressen.
2. att svenska beslutsfattare kan "tänka som en stormakt", vilket bl a kan fordra mer långsiktighet i utrikespolitiken eller inbegripa överväganden om offensiva säkerhetspolitiska aktioner.
3. att den svenska statsmakten noga analyserar sina möjligheter att i EU få gehör för sina strategiska planer.

Artikeln utgör Gunnar Sjöstedts inträdesanförande i Akademien den 18 april 2000.