Raymond Aron och Clausewitz, eller nyttan av att studera "klassisk" strategi

Sammanfattning av Lars Wedins artikel i KKrVAHT nr 3 2000.

Carl von Clausewitz Om kriget är en av dessa böcker, som många har åsikter om men få verkligen har läst. Än färre har försökt tränga in i hans resonemang. Lösryckta citat har använts för att bevisa än det ena, än det andra. Den preussiske generalen har bl a fått skulden för första världskrigets masslakt och har ansetts som dogmatisk och föråldrad, inte minst moraliskt. Att det har funnits, och finns, olika tolkningar är kanske inte så konstigt med tanke på verkets komplexitet och omfång. För att rätt förstå det krävs en introduktion - en läsanvisning. Med en sådan i handen framstår Om kriget som en än i dag mycket värdefull bok; nödvändig för var och en som seriöst studerar strategi och krig.

En sådan introduktion och analys är Raymond Arons Penser la Guerre, Clausewitz. [1] Denna artikel av kommendör Lars Wedin utgör en på Arons analys byggd översiktlig introduktion till Om kriget, med syftet att något underlätta läsandet av verket, som dels aldrig blev färdigskrivet, dels är svårläst och lätt att feltolka p g a hans specifika sätt att resonera. Författaren har försökt att ur Arons analys dra de aspekter som befunnits viktigast, för att därefter sammanställa dessa så logiskt som möjligt.

Förmåga att analysera krig och utifrån en sådan analys dra strategiska slutsatser är, i denna tid av dynamisk utveckling, av central betydelse.