Sveriges energiförsörjning i morgon; några alternativa energiframtider

av generaldirektör Thomas Korsfeldt

Föredrag vid symposium i Akademien den 16 mars 2000.

Thomas Korsfeldt, född 1947, är generaldirektör och chef för Statens energimyndighet. Han har bl a varit statssekreterare (c) i statsrådsberedningen och chef för Väg- och transportforskningsinstitutet.

Det finns egentligen inte, på lång sikt, några alternativa energiframtider. Det finns ett alternativ, och det alternativet bygger på det som ibland kallas alternativ energi.

Det är inte frågan om de förnybara energislagen på allvar slår igenom av egen kraft, utan när. Redan i dag kan förnybar energi vara konkurrenskraftig på nischmarknader. Förnybara energislag som i dag har en marknadsandel tack vare statligt stöd bör kunna vara konkurrenskraftiga även utan stöd inom ett eller ett par decennier. Det tredje steget är när teknik som fångar solens energi och omvandlar den direkt till el eller vätgas - solcellsteknik och artificiell fotosyntes - blir konkurrenskraftig. Jag talar nu om helt ny teknik som i dag möjligen existerar i forskarnas labb. Det handlar kanske om 30 eller 50 år eller mer.

Det sägs att företag är kortsiktiga. Men alla oljebolag och andra större energiföretag är väl medvetna om den här framtida utvecklingen och agerar utifrån det. Åtminstone BP och Shell är redan idag tunga intressenter på solceller, därför att de vill tjäna pengar även i framtiden när den nya tekniken kommer.

Även andra förnybara energislag kommer att utvecklas och bli billigare efter hand. Utbyggnaden av framför allt vindkraften och vattenkraften hämmas emellertid kraftigt av motstående samhällsintressen, och biobränsleproduktion kan i många fall konkurrera med produktion av livsmedel och industriråvaror. Utbudspotentialen för solceller däremot är närmast obegränsad. När solel eller artificiell fotosyntes blir konkurrenskraftig så är därmed den s k energifrågan slutligt löst.

Användningen av fossila bränslen kommer inte att upphöra på grund av att solcellstekniken blir konkurrenskraftig. De som äger tillgångar av fossila bränslen kommer givetvis att försöka hålla uppe efterfrågan på olika sätt. Klimatfrågan kommer inte att kunna lösas av marknaden, utan även fortsättningsvis krävs det betydande politiska insatser för att begränsa utsläppen av växthusgaser.

Alternativa vägar

Det finns ett antal alternativa vägar fram tills den ekologiskt och ekonomiskt uthålliga lösningen finns framme. Vilken väg Energisverige skall beträda är av betydande intresse. Energimyndigheten har inte tagit fram konkreta framtidsscenarier, men har ändå en grunduppfattning om hur utvecklingen på energiområdet kommer att te sig.

Marknadsutvecklingen och internationaliseringen kommer att fortsätta. Det blir allt mer naturligt att importera och exportera el, och målet om nationell balans mellan tillförsel och användning av el kommer att kännas allt mer föråldrat.
Samtidigt kommer klimatfrågan att kräva kraftfulla politiska initiativ vilka kommer att innebära stenhårda krav på energisektorn, särskilt för perioden efter Kyotoprotokollet som sträcker sig till 2012.
Företagen tar över allt mer av teknisk utveckling. Den politiska sfärens möjligheter att påverka utvecklingen ligger främst i att utforma tydliga och långsiktiga politiska signaler, samt att se till att de regionala och nationella innovationssystemen fungerar så väl som möjligt.
Användningen av biobränslen kommer att fortsätta att öka där det är lönsamt, vilket på kort sikt är för uppvärmning i första hand. Biobränslen kan bli intressanta även för elproduktion och drivmedel på lång sikt, men då krävs betydande kostnadssänkningar genom främst teknisk utveckling.
Ingen ny elproduktionskapacitet kommer att byggas i landet under de närmaste 5 - 10 åren förutom förnybar elproduktion som byggs med statligt stöd. Elpriserna kommer att under den tiden vara så låga att det är nästan hopplöst att få ekonomi i nya anläggningar. Det beror på att det finns mycket god tillgång på el på europamarknaden, för att inte säga ett betydande utbudsöverskott.

Ny FoU-strategi bygger på samverkan mellan Energisveriges aktörer

Energimyndighetens nya strategi för arbete med forskning, utveckling och kommersialisering av ny energiteknik bygger på insikten att innovationer kan ske utmed hela skalan från grundforskning till marknad, och att innovationer främjas av samarbete mellan forskare, företag, myndigheter och institutioner. Statens stödverksamhet måste ta hänsyn till det, och utnyttja det, för att stödet ska bli så effektivt som möjligt.

Vi vill därför gå in och aktivt stödja de förnyelseprocesser som redan pågår genom att stärka denna samverkan så att vi skapar livskraftiga innovationssystem, som det kallas. Vi kommer att behöva arbeta på ett nytt sätt för att klara det, med bland annat bättre samverkan med näringslivet, både strategiskt och operativt. Energimyndigheten måste även kunna beställa viss FoU i syfte att lösa specifika problem.

Prioriteringen mellan teknikområden kan bli annorlunda. På vissa områden blir det mera fråga om att säkra kunskapsutbytet med omvärlden än att försöka flytta fram forskningsfronten. Den nya strategin kommer således att innebära förändringar för både Energimyndigheten och dess samarbetspartners och anslagsmottagare.

För att denna omställning i omställningen, om uttrycket tillåts, ska ge bästa möjliga resultat måste samverkan fungera väl mellan de berörda aktörerna. Det är viktigt att skapa förutsättningar för en sådan förbättrad samverkan.

Sammanfattning

Energisystemet förändras i den takt anläggningar, processer eller organisation förnyas. Ny teknik och nya sätt att använda teknik bygger på ny kunskap. Ny kunskap utvecklas och kommer till praktisk användning i form av nya produkter och processer i samspel mellan högskolevärldens grundforskning, tillämpade och riktade forskning, företagens forskning och produktutveckling, teknikmäklande företag och organisationer, marknadsförare, finansiärer och slutanvändare. Sambanden är inte linjära över tiden i kedjan forskning, utveckling, demonstration, kommersialisering. Impulser och kontakter krävs vertikalt mellan aktörsnivåerna och horisontellt mellan aktörer i samma kategori.

Statens framgång i att stärka innovationssystemen inom vissa områden bygger på en inträngande kunskap om hur det aktuella innovationssystemet fungerar. De svaga länkarna ska identifieras och stärkas. Att okritiskt förse en aktör eller en aktörsnivå med större ekonomiska resurser är chansartat och kan leda till att innovationssystemet påverkas negativt.

Statliga insatser kan gälla:

Att stärka forskningen på relevanta områden; grundforskningen, den tillämpade forskningen i högskolevärlden, inom eller utom Sverige, institutforskningen eller stimulera forskningen i företag.
Att stötta samverkan mellan aktörerna, att stärka befintliga nätverk, att skapa nya, att erbjuda mötesplatser, arenor.
Att stärka ett innovationssystem med riktade informationsinsatser, med omvärldsanalys och aktuella analyser av nationella styrkor och svagheter i ett klusterperspektiv.
Att stärka mindre företags möjligheter till samverkan i kontakter med utlandet och mot marknaden.
Att underlätta samverkan mellan svenska och europeiska institutioner och företag i EU-projekt.
Att förbättra regelverkan kring marknaderna.

Avslutning

I vårt land pågår öppningen av elmarknaden för fullt och tvingar fram effektivare energiföretag. Samtidigt pågår också en helt annan process, omställningen av energisystemet mot ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Vi har ett beting att ta fram 3 TWh i form av ny och förnybar elproduktion eller minskad elanvändning, fördelat på ett antal åtgärder. Idag när vi närmar oss halvtid ser vi ganska väl vartåt det lutar. Att få fram ny elproduktion går i stort sett enligt planerna. Däremot går det betydligt trögare att bli av med gammal elvärme, vilket är den centrala åtgärden på den sidan. Men med förändrade regler och mer tid tror vi oss om att kunna klara även detta.

Den viktigaste lärdomen av omställningsprogrammet är kanske att de långsiktiga perspektivet blir allt viktigare och att de kortsiktiga åtgärderna måste vara i linje med en långsiktig politik som i sin tur måste vara i fas med den långsiktiga utvecklingen i världen.

Vi lever just nu i en brytningstid där gamla sanningar kastas på sophögen och ersätts av nya. Men det får inte tas till ursäkt för att bara vänta och se. Aldrig har det varit så viktigt att spana, både geografiskt och framåt i tiden, för att möta utvecklingen väl förberedd.