Sun Zis syn på krigskonst

Sammanfattning av Henrik Frimans artikel i KKrVAHT nr 3 2000.

Det är få verk som i likhet med den kinesiske militärteoretikern Sun Zis (Sun Tzus) The Art of War, har fått en sådan genomslagskraft för militärfilosofiskt tänkande. Sun Zis tankar har även kommit att bilda grunden för flera militära koncept på såväl strategisk som taktisk nivå. Tankar och koncept har även funnit sin tillämpning inom andra områden än rent militära, såsom företagsledning, marknadsföring etc. Det som bl a bidragit till Sun Zis genomslag är hans verks lättillgänglighet, med dess enkla och raka budskap. Det karakterisktiska i skrivsättet är dess tankespråk som uttrycks i korta epigram.

Det finns flera kända översättningar av The Art of War, bl a av Lionel Giles (1910) och Samuel B Griffith (1963). I denna artikel artikel refererar Henrik Friman, forskare vid Försvarshögskolan, en översättning som har gjorts av Ooi Kee Beng och Bengt Pettersson. [1]

Något som gör Sun Zi särskilt intressant är att han betonar vikten av information, t ex genom spioner, vilket kan ses som den tidens sensorsystem. Till skillnad från t ex Carl von Clausewitz som inte tror det är möjligt att få information utan att man måste förlita sig på intuition säger Sun Zi att man måste lära sig sin motståndare. Tillgången på information möjliggör ett rationellt handlande, vilket i dag anses vara till godo för ledningen av militära enheter.