Mot en krisvärld utan högspänning?

Sammanfattning av Olof Santessons artikel i KKrVAHT nr 2 2000.

Om något skall sägas ha dominerat 1990-talet så är det IT-explosionen. Santesson behandlar översiktligt den ökade sårbarhet som IT-användningen medför. I Europa finns oro att USA:s försprång växer, främst vad det gäller den militära trenden, Revolution in Military Affairs.

Det är bl a dessa frågor som Olof Santesson, f d utrikesredaktör vid Dagens Nyheter, presenterade i årsberättelsen för Kungl Krigsvetenskapsakademiens avdelning VI (säkerhetspolitisk vetenskap) den 8 februari 2000.

Årsberättelsen behandlar Akademiens årstema: "1990-talets omvälvningar - erfarenheter inför framtiden" och inleds med en kronologi som bl a tar upp informationsteknikens genomslag, globaliseringen, USA:s högtekniska krigföring vid Persiska viken, Berlinmurens fall, Sovjetunionens upplösning och det blodiga Balkankriget m m.

Vidare behandlar Santesson krigens framtida karaktär. En allt vanligare väpnad variant är secessionskrigen - utträdet ur nationer - som kan bli än mer typiska för 2000-talet än de var för 1990-talet. Allt fler etniskt rena småstater är inget eftersträvansvärt, skriver Santesson, men det finns erfarna diplomater som tvivlar på att t ex Bosnien kan hållas ihop enligt Daytonavtalet eller att Kosovo blir kvar inom en jugoslavisk ram.

Några av de viktigaste aktörerna på den världspolitiska scenen utsätts i artikeln för granskning och analys, nämligen USA, Ryssland, FN, NATO, OSSE och EU, samt Sverige.

Därefter redogör Santesson för läget i världen inför 2000-talet. Framför sig har mänskligheten tekniska, filosofiska och moraliska ställningstaganden som kan få många av 1990-talets avgöranden att kännas ovidkommande och bleka. Hur vi hanterar dessa vägval blir den stora säkerhetspolitiska utmaningen. Det mesta tyder på att vi går mot en tillvaro utan verklig högspänning. Ett misslyckande här vore svårförlåtligt.