Blåhjälmar på Cypern

Sammanfattning av Torsten Örns artikel i KKrVAHT nr 1 2000.

Gustaf Welins och Christer Ekelunds bok [1] är den fjärde volymen i serien om våra fredsbevarande FN-insatser. Både Welin och Ekelund har tjänstgjort i UNFICYP. Boken recenseras här av ambassadör Torsten Örn.

Beslutet om svensk medverkan togs med tveksamhet. Man fruktade för stor NATO-dominans och svårigheter att få våra kostnader ersatta av FN. Det senare visade sig korrekt och bidrog till att bataljonen drogs tillbaka 1986-1987. Civilpoliser och stabsofficerare blev dock kvar till 1993.

Under mellantiden tjänstgjorde 28 000 svenska män och kvinnor i UNFICYP, som därmed är vår största FN-operation. Sammanlagt har vi sedan 1946 ställt upp med över 80 000 FN-soldater.

Den svenska Cypernkontingenten gjorde, som författarna framhåller, en även internationellt lovordad insats vid sidan av soldater och poliser från Storbritannien, Canada, Irland, Danmark, Finland Österrike m fl länder.

Författarna belyser skillnaderna mellan nordiska frivilliga FN-soldater och ditkommande brittiska m fl yrkessoldater. Vidare skillnaderna i uppgift mellan observatörer, soldater och poliser. Vad tillförde de 28 000 svenskarna svenskt försvar efter sin tid på Cypern? Lärdomar i fråga om materiel och samverkan över språkgränser behandlas också.