Ett självständigt försvarsväsende blir föråldrat?

Sammanfattning av Heikki Hietanens artikel i KKrVAHT nr 1 2000.

Säkerhetsmiljön har förändrat sig kraftigt under 1900-talets slutskede. Det handlar inte enbart om att de strategiska omständigheterna har blivit annorlunda, utan även säkerhetshotens innebörd har fått totalt nya dimensioner. De traditionella försvarsinstitutionerna övertäcker endast en del av samhällets säkerhetsbehov och en isolerat nationell försvarspolitik har blivit ineffektiv.

I framtiden kan man inte lösa nationella säkerhetsuppgifter genom att använda någon begränsad doktrin. Diskussionen har för starkt koncentrerats på vägvalsfrågor. Ett enstaka försvarspolitiskt alternativ har med en stor sannolikhet en kort livslängd. De framtida okända, ofta överraskande säkerhetsbehoven kräver flexibilitet och anpassningsförmåga, hävdar Heikki Hietanen, Finlands förre militärattaché i Stockholm.

Samhällets säkerhet bör man se som en helhet. Frö att kunna lösa framtida, ofta okända säkerhetsuppgifter måste alla säkerhertsmyndigheter kunna samarbeta obehindrat. Härvid syns internationell samverkan vara nödvändig. Insatsberedskapen för varierande uppgifter bör vara aktuell betydligt tidigare än i dag. Underrättelseverksamhet får en ny karaktär.