Försvars- och säkerhetspolitiska vägval med fokus på försvarets ominriktning och eventuellt medlemskap i NATO

Sammanfattning av artikel i KKrVAHT nr 1 2000.

Jan Foghelin tycker inte att tiden är mogen nu för svensk NATO-medlemskap. Däremot säger han att det finns vissa situationer då ett medlemskap i NATO skulle vara bra för Sverige. Man kan tänka sig en mer skärpt situation där Sveriges frihet och oberoende kan vara hotat och att det då kan finnas skäl att söka sig till NATO. Erik Rossander hävdar att Sverige inte har något som helst stöd för sin säkerhetspolitik i andra situationer om det skulle bli hotat. Tor Larsson hävdar bestämt att det är ganska självklart att Sverige inte kan försvara sig av egen kraft.

Henrik Landerholm fastslår att Sveriges nuvarande neutralitetsdoktrin är helt obsolet. Erik Rossander påpekar också att det är en historisk myt att neutraliteten har hållit Sverige utanför två världskrig. Även Finland, Danmark, Norge, Nederländerna och Belgien var neutrala, men de drogs ändå in i krigen! Neutraliteten var inte i sig en skyddande sköld, däremot spelade den möjligen en roll som en stabliliserande faktor under det kalla kriget. Jan Prawitz framhöll att det är dags att definiera begreppet "neutralitet", som har belastats med en emotionell och moralisk dimension. Som exempel nämnde han att USA vid flera tillfällen under 1900-talet har förklarat sig neutralt till olika konflikter, utan att lägga band på sig i något som helst avseende utom vad gäller just den konflikten.

Slutligen väljer Lars Wedin att formulera frågan: Varför skulle Sverige inte gå med i NATO?