Jubel för nya fredsförband! – men är det inte krigsförband vi behöver?

Euforin över våra nya fredsförband, med modernt språkbruk utbildningsplattformar, är stor inte minst hos ett antal kommunalråd. Arbetstillfällen och fler kommuninnevånare (skattebetalare) är skälen. Tyvärr har vi redan sett hur entusiasmen dalar när man skall godkänna tillstånd för skjutfält och andra störande aktiviteter.

ÖB är väl inte lika lycklig som kommunalråden eftersom han är väl  medveten om att vi inte slåss med fredsförbanden. Det är svårt att se de tunga operativa skälen som motiverar att vi satsar stora försvarspengar på att bygga nya regementen i Norrlands inland, men väl arbetsmarknadsskäl. Om de skälen finns kvar idag kan man ju fundera på med tanke på alla pågående industrisatsningar i regionen.

Vi är på väg tillbaks till läget från det kalla kriget då armén fick betala den allmänna värnplikten. Flygvapnet och marinen fick de värnpliktiga de behövde och armén fick ta hand om resten med åtföljande kostnader oavsett behovet och på grund av detta urgröptes armén utbildningsmässigt och materielmässigt.

Visst – det är politikerna som bestämmer och så skall det vara – men redovisa då det för svenska folket och huka inte bakom konstlade operativa krav. Ett rimligt krav i en demokrati.

Likaså skulle vi inte ha två svindyra hemmatillverkade ubåtar på gång om inte Karlskrona behövde sysselsättning. En av förutsättningarna för dem var att också få exportera och slå ut kostnaderna på flera enheter. Ser ju inte så lovande ut ännu. JAS skall ju också exporteras. Visst – några begagnade har funnit en marknad och Brasilien har köpt den moderna E-versionen. Den internationella vapenmarknaden är stenhård och styrs av politik. Det är inte bara en fråga om att ha bra grejor. Leveranser och underhåll av system skall ju även funka i ofärdstider och i det stycket har vi väl inte det bästa rykte som leverantör i omvärlden. Det skall bli mycket intressant att se vilket flygplan Finland väljer. Jag tror man köper amerikanskt även om jag hoppas på svenskt. Vill vi sälja de här grejorna skulle ett Natomedlemskap hjälpa högst avsevärt eftersom stora vapenaffärer handlar lika mycket om säkerhetspolitik som prylar.

Armén kommer nu att belastas av höga  byggkostnader som genereras av det ur försvarsmaktens perspektiv eländiga MAL[1]systemet som ger med ena handen och tar tillbaks med hiskliga hyror. Samma system som dränerar kulturinstitutioner som disponerar statens byggnader. Ja – även här bestämmer politiken,  men har inte medborgarna rätt att få veta ”vad vi får för pengarna”?

Vilka konstgrepp kommer försvarsmakten att ta till för att fylla befälskadrarna i Norrlands inland? Det har ju inte gått så bra tidigare. Kanske tur att vi åter har värnpliktiga, dem kan vi ju kommendera dit.

Det finns bra saker i  försvarsbeslutet men tyvärr talar det mesta för att vi snart är tillbaks till 80-talets konkursbo.

Flygplanet blir dyrare – det vet vi, likaså ubåtarna och byggkostnaderna skenar, speciellt om vi skall bygga i betong. Dags att konvertera till trä? Och hur fixa mer pengar till de fördyrade projekten? Det gamla vanliga politiska receptet – ta det inom tilldelad pengaram som är lika med att öva mindre, dra ned på reservdelar och underhåll, minska antalet värnpliktiga vilket leder till en ”pappersarmé”.

Det finns en enkel lösning – tillför mer pengar. Vår f d finansminister har ju varit tydlig med de goda statsfinanserna, ladorna är fulla.

Låt oss slippa att om några år konstatera – ”det bidde en tumme” – som vanligt.

Författaren är överste 1 gr, tifdigare bl a chef BA o1 och fördelningschef. Han är ledamot av KKrVA.
Bildkälla: Wikimedia Commons

[1] Mark Anläggningar och Lokaler