Idag har det varit stort fokus när en arbetsgrupp från Kungl Krigsvetenskaps­akademin presenterat sin studie om vår försvarsförmåga. Här en sammanfattning av hedersledamoten och viceamiralen Peter Nordbeck samt ett bildspel från symposiet.

Studien är en slags fortsättning och komplement till projektet Svensk säkerhet efter 2014. Denna studie visade helt klart att det finns stora och klara brister inom följande områden: Organisationen är först bemannad 2019, om pengar tillförs. Allvarliga frågetecken kring livskraften i det nya personalförsörjnings­systemet. Omfattande behov av ny materiel efter 2020. Insatsorganisationen är inte samövad. En diger katalog över viktiga faktorer i en krigföringsförmåga.

Vi avdelar minst resurser i Norden till vårt försvar som andel av BNP, men har störst territorium. Vi har en begynnande strategisk vindkantring, även om det kommer ta tid innan den märks. USA har signalerat nya prioriteringar, Ryssland likaså i form av stora upprustningsplaner. Europa har försvagats militärt samtidigt som behovet av internationell krishantering inte minskat. Inför denna har vi bytt säkerhetspolitik som går ut på att vi ska lösa kriser i vårt närområde tillsammans med andra och att vi ska kunna både ge och ta emot militär hjälp. Denna har vi intagit i stor enighet. Frågan är om den militära kostym vi iklätt oss klarar av en väpnad konflikt i närområdet. Enligt studiegruppen är svaret ett entydigt nej.

Armén som 2019 till 65 % består av en mobiliseringsorganisation klarar av att fördröja en motståndare i ett område av storleken östra Mälardalen. Om inte arméns materiel moderniseras kommer det råda stora brister när det gäller exvis broläggningssystem och ledningssystem, vilket innebär stora svårigheter att manövrera förbanden. Flottan kommer att ha brister, även om pengar tillförs, när det gäller luftvärn, ubåtsjaktförmåga och moserna sjömålsrobotar. Enheterna klarar av en riktning – Västerhavet eller del av Östersjön.
Flyget har det bäst ställt materiellt, men har en minskad numerär att se fram emot. De materiella bristerna kommer främst att vara avsaknad av närluftvärn vid egna baser och offensiva markmålsvapen. Flygvapnet kommer enligt studiegruppen klara att avvisa systematiska kränkningar i någon vecka, och möta anflygande attack- och bombflyg i dygn. Här bör också framhållas att gruppen anser att organsationen i stort när den väl är utbyggd på ett bra sätt upprätthåller våra internationella ambitioner som den är designad för.

Detta är sedan prövat i några typfall inom ett scenarie som bygger på en konflikt mellan Ryssland och de baltiska staterna. NATO vill ha med Sverige i en stabiliseringsoperation, medan Ryssland genomför ett begränsat anfall på Sverige för att tvinga vårt land att avstå från att ge NATO stöd. Viktigt att komma ihåg är att gruppen antagit att allt har gått enligt planen. De identifierade bristerna är inte med i gruppens värdering. Det ingick inte i gruppens uppdrag att studera vilken effekt insatsorganisationen har under uppbyggnadstiden. Vid dessa typfall finner gruppen att Gotland kan tas och landet sättas i blockad. Flottan tvingas därför välja mellan Västerhavet och Östersjön, armén är för svag att göra något åt Gotland i efterhand och har svårigheter att samlas annat än efter lång tid. Flyget klarar sig en tid, men kan bara stödja huvudsakligen i en riktning.

Är detta då realistiskt? Det beror på, marginaldoktrinen gäller alltjämt. Det innebär att det inte är fråga om ett isolerat angrepp på Sverige. Det är helt enkelt otänkbart att tänka sig, och det säger gruppen också. Hur stora delar skulle Ryssland anse sig behöva avdela mot Sverige? Här är ett alltför defaitistiskt tal farligt, eftersom det undergräver försvarsmaktens avskräckande förmåga och trovärdighet. När vi lägger på friktionerna det innebär för oss att transportera förband kors och tvärs gäller samma regler för en motståndare också. Att operera från enbart St. Petersburgsområdet och Kaliningrad öppnar också upp för en hel del sårbarheter. Vi är dessutom ju inte de enda som skulle kunna utnyttja dessa. Tills vidare är styrkeförhållandena mellan Ryssland och NATO klart ogynnsamma för de förras del, men de kommer att klart vara förändrade i Europa om tio år, och det är minst den tiden det tar att bygga en militär förmåga. Här finns dessutom en okänd x-faktor i form av det amerikanska ordet sequestration, som innebär stora automatiska besparingar på bland annat USA:s försvar, om inte det görs en överenskommelse om hur budgetunderskotten ska minskas i den federala budgeten.

Skulle Ryssland då ha förmåga och något att vinna på att besätta Gotland? Ja, det är fullt möjligt vid en konflikt med de baltiska staterna. Att behärska Gotland innebär betydande fördelar vid operationer i Baltikum för alla sidor. Gruppen kunde ha pekat på att de styrkor som behövs för att ta ön initialt är så små att de inte behöver föranmälas enligt Wiendokumentet, om de skulle samlas för en övning strax före. Blockad av Sverige? Där är jag mer tveksam. Med tanke på Göteborgs betydelse för handeln i Östersjöområdet så skulle det i praktiken innebära en blockad av alla Östersjöstater, vilket rimligen skulle vara påtvärs med en rysk strävan till en eventuell snabb och begränsad operation som inte utlöser storkrig. På samma sätt är anfall med vapen på svensk civil infrastruktur sådant som stjäl tid och resurser från den skisserade huvudoperationen. Vi får heller inte glömma bort att Sverige har en kvalificerad militär underrättelsetjänst som följer den här delen av världen varje dag.

Akademins studiegrupp har på ett kunnigt sätt löst en viktig pedagogisk uppgift att förklara komplexa förlopp. Scenariet visar på den stabiliserande betydelsen av att ha militär kontroll kring Gotland, en uppgift för staten Sverige och ingen annan. Den visar på obalanser mellan den beslutade insatsorganisationen och tilldelade resurser samt de strategiska förändringarna som berör norra Europa. Den pekar också på att cyberoperationer genomförs i alla typfallen på ett sätt som vi absolut inte kunde ta höjd för 2009.

Vi har nu två saker att ta itu med. Vill vi att beslutad organisation ska fungera? Och hur mycket bättre vill vi göra denna för att förhålla oss till förändringarna i vår del av världen? Ytterst handlar allt om vår försvarsvilja. Här väntar intensiva diskussioner i Försvarsberedningen och inom partierna för att komma fram med en justerad linje när det uppstår luckor i det amerikanska parasollet, alldeles oavsett om vi är med i NATO eller inte.

Sveriges Radio