Öst-Turkestan, Sin-Kiang – uigurernas land, har haft skiftande öden men införlivas nu alltmer i Kina. Vad som sker där nu kan ge en aning om vad en ockupation innebär. Närmare en miljon uigurer utsätts nu för omskolning i kinesiska koncentrationsläger. Det senare är en brittisk uppfinning. Under boerkriget kunde engelsmännen inte besegra boerstyrkorna i Sydafrika. General Kitchener lät då spärra in hela den civila boerbefolkningen med katastrofal dödlighet som följd. Turkarna tog över det brittiska konceptet och använde det mot den armeniska civilbefolkningen. Man beräknar att 1,5 miljoner dog. Nazister och kommunister använde samma grepp i Tyskland och Sovjet. Den blev mänsklighetens hittills största moraliska katastrof. Efter USA:s tillbakadragande från Vietnam tillgrep den kommunistiska regimen samma ”lösning”. Då talade man om ”omskolningsläger”.

En annan version av ockupation är den som i USA planerades för det besegrade Tyskland 1945. Om koncentrationslägret är en brittisk uppfinning, så är ”omskolning” en amerikansk – reeducation. Detta var en del av Morgenthau-planen, den amerikanska politiken för att slutgiltigt pacificera Tyskland efter Andra världskrigets slut. Industrin skulle demonteras, gruvorna läggas ner,  levnadsnivån skulle sänkas dramatisk. Tyskland skulle hänvisas till att leva på trädgårdsodling. Detta var den materiella delen av planen. Den hade också en ideologisk sida. Här tog man bl a hjälp av den världsberömde psykologen Theodor Adorno och kretsen kring honom, Frankfurterskolan. Deras teori var att den tyska människan var förtryckt och därför obotligt aggressiv. Ta bort de förtryckande faktorerna, så blir det tyska folket fredligt och samarbetsvilligt! Vad fanns det då för förtryck? Det var, enligt Adorno, nation, tradition och religion. I de läroplaner, som drogs upp för skolan i det besegrade Tyskland, skulle dessa faktorer övervinnas. Motsvarande plan för det besegrade Japan var än mer radikal. De amerikanska makthavarna uppfattade japaner som opålitliga, och därför skulle det japanska språket förvandlas till att bli fullständigt entydigt. Det kalla krigets utbrott omedelbart efter segern i maj 1945 gjorde emellertid att ingen av dessa planer kunde genomföras. De besegrade blev snart värdefulla bundsförvanter.

Begreppet  ”omskolning” – reeducation – är alltså amerikanskt, men det har under efterkrigstiden framförallt använts i kommunistiska diktaturer. GULAG-arkipelagens läger syftade i första hand till att isolera och döda verkliga eller inbillade motståndare till den kommunistiska staten. Omskolningslägren syftar däremot till att förändra verkliga eller tänkbara motståndares identitet. De vietnamesiska omskolningslägren har redan nämnts. Mest kända hade de rumänska blivit. Här spärrade man in inte bara människor som var motståndare till diktaturen utan även människor som skulle kunna bli motståndare. Delar av denna verklighet blev känd i Sverige, när René Coeckelbergh 1978 gav ut Paul Gomas verk Gherla – min ungdoms straff. Den dansk-rumänska författarinnan Monica Papazu gav en skakande inblick i sin bok Det hvileløse hjerte (2004). Hon beskriver där livet i Sighet, ett rumänskt omskolningsfängelse. Endast få överlevde där, och de som levande gick ut från fängelset var trauamtiserade för hela livet. Det första steget i omskolningen var ”det yttre avslöjandet”. Fången skulle redogöra för hela sitt liv, alla släktskaper, bekantskaper, åsikter, erfarenheter. Varje tvekan bestraffades med ohygglig misshandel. Sedan följde ”det inre avslöjandet”, när fången skulle avslöja allt om sina tankar, känslor och minnen. Anade förhörsledarna en lucka i framställningen inleddes omedelbart misshandel. Nästa steg var ”avståndstagandet”. Nu skulle fången förneka allt han trott på, förbanna sina föräldrar och vänner, avsvärja sig all tradition och identitet. Hela tiden flyttades fångarna runt i olika celler, så att inga lojaliteter skulle kunna uppstå. Även i cellerna kunde plötsligt misshandel utbryta genom särskilt utsedda fångar. Tortyren och misshandeln genomfördes av andra fångar, som själva drabbades om de inte åstadkom avsedd smärta. Målet var inte att döda utan att förinta identiteten. Det som sker med uigurerna ger också en bild av vad som kan drabba fängslade kristna.

1980 besökte den rumänske kommunistledaren och presidenten Ceausescu under stora hedersbetygelser Sverige. Gherla och Sighet var då i full verksamhet. Ingen svensk är idag stolt över den heder som visades gästen. Hur blir det med Kina om fyrtio år?

Författaren är präst i Svenska kyrkan och docent. Han har tjänstgjort som fältpräst vid IB 12 och Ing 2.
Foto: Shutterstock.com