Tempot har gått ned något i Ukraina, men med farliga underliggande spänningar kvar, i synnerhet stora truppförbandsrörelser utanför Ukrainas östra gräns. Ryssland underblåser bedömt demonstrationer i nyckelstäder i södra och östra delarna av landet, för att vid behov skaffa sig en förevändning för att skydda ryssar i dessa städer.
Om Ryssland skulle gå in, så är min bedömning att de skulle ta en linje från Odessa till Donetsk.[Edit 140305 kl 11:40 Slarvfel av mig! Kharkiv ska det vara, inte Donetsk[Slut edit]. [Edit 140305 kl 17:15 (Hamnen i) Odessa tas i så fall genom en operativ amfibieoperation från Novorossoysk. Kharkiv och Donetsk till delar via marken med delar via luften. [Slut edit] Syftet med detta skulle vara att skära av resten av Ukraina från Svarta havet och därmed skära av landets viktigaste handelsflöde (jfr Göteborg).
En sådan operation är inte förstahandsvalet för president Putin i dagsläget, eftersom han fortfarande har det strategiska initiativet. En inmarsch är riskabel, eftersom den dels kan möta på visst motstånd i mindre fickor av området och dels binder Ryssland i så fall upp stridskrafter minst några veckor.
Om Putin beslutar sig för inmarsch, så kommer trupperna att initialt försöka sig på samma uppträdande med låg profil som på Krim. En parentes i sammanhanget är att de relativt lätta förbanden som tagit över stora delar av Krim inte anfallits av ukrainska pansarförband med artilleriunderstöd, eftersom Ryssland med hjälp av bland annat masirovka har manövrerat bort den militära och politiska ledningen.
………………….
Strategiskt initiativ. Genom en blandning av deployering av robusta stridskrafter, diplomati och publik, strategisk kommunikation samt den särskilda ryska delen av österländsk krigskonst som vilseledning, propaganda och desinformation har Putin tagit tillbaka detta sedan snart en vecka och håller fast vid det.
Det finns flera intressanta saker att beröra kring Ukraina när det gäller STRATCOM, som det kallas i NATO. Det är hur den politiska och militära ledningen kommunicerar sina budskap till omvärlden för att uppnå sina mål och avskräcka motståndare från att motsätta sig den viljan. Genom korrekt, men noga utformad information försöker man skapa stöd hos egna och respekt hos andra bland annat genom att uppnå en hög trovärdighet. Med hjälp av Public Affairs med pressträffar, intervjuer av nyckelpersoner och foton försöker man skapa en positiv bild. Här hittar du en samlingsresurs, om du vill botanisera vidare.
Här följer några reflektioner: USA, som normalt sett brukar excellera i Public affairs och liknande komponenter har i mina ögon gjort ett mycket ovanligt misstag när president Obama talade med sin ryske kollega i telefon under 90 min.
Varför har inte kameran och presidenten bytt plats? Presidenten, som på kortet är felklädd för att vara en statschef som hanterar sin största internationella kris under sina fem år. Han ska vara klädd i kostym, om bilder ska tas. Bilden signalerar helgledighet – ”Pappa ska bara in på kontoret” – vilket inte undgår noggrannt granskande ryska ögon, vilket de är väldigt duktiga på.
Ännu värre, bilden signalerar dessutom ensamhet. Jag menar inte att man ska dra in hela kongressen i Ovala rummet, det eskalationsutrymmet ska man spara. Däremot borde det i soffan suttit någon relevant minister, någon hög flaggofficer och den nationelle säkerhetsrådgivaren för att markera att här har man Management Attention och det är ett hyggligt team som jobbar med frågan. Jag hade kastat in Energiministern för att göra något oväntat, så hade Moskva fått något att fundera på.
Vladimir Putin har däremot antagligen gjort nästan allt rätt, även om de flesta kanske inte håller med mig.
Först var han knäpptyst fram till helgen, vilket skapar osäkerhet och därmed ger plats för egna föreställningar. Efter detta ringde han några samtal, där han enligt tredjehandsuppgifter enligt viskningsleken ”Merkel sa till Obama som sa till x som sa till reporter” att ”han verkade leva i en annan värld”.
Detta fortsatte under dagens presskonferens, där den generella bedömningen var att han var förvirrad och lögnaktig, nästintill galen.
Tänk om det var detta som han ville förmedla? Vem vill utmana en galning med kärnvapen? Under mellankrigstiden upplevde Europa en brutal diktator som växlade mellan charm och fullständiga (spelade) vansinnesutbrott i det internationella umgänget.
Sätt detta uppträdande på presskonferensen i kontrast den sedvanliga, årliga maratonkonferens som genomfördes med president Putin nyligen. Jag såg huvuddelen, och det var en skärpt, påläst president som med hög intellktuell kapacitet levererade logiska svar på det mesta (så länge man bortsåg från en hel del premisser).
Han kan naturligtvis ha blivit sjuk eller vara äkta stressad, men jag lutar åt att det bara är ett skådespel.
”Bluffen som inslag i den internationella maktutövningen kommer därför få en tillfällig renässans.”
……………………
När vi ändå är inne på området, så vill jag göra er uppmärksamma på vad jag uppfattar som en mycket allvarlig trend, psykologiska operationer med grund i fientlig propaganda som har sin udd mot Sverige.
Under ledning av Dmitry Kiselev har den statliga TV:n Rossiya bedrivit sedan en tid tillbaka en kampanj mot Sverige i allmänhet och vår utrikesminister i synnerhet. Carl Bildt har beskyllts för att vara CIA-agent och att han iscensatt oroligheterna i Ukraina redan i november. Sverige utmålas som ett synnerligen dekadent land. Dmitry Kiselev, som talar svenska, har nyligen blivit befordrad till chef för det statligt ägda internationella nyhetsbyrån och kan nu arbeta med ännu mer resurser.
Hufvudstadsbladet och Svenska Dagbladets korrspondent, Anna-Lena Lauren, fick häromdagen smaka på de uppiskade stämningarna i vissa grupper av ryssar mot Sverige och svenskar.
I helgen fanns det en artikel i Komsomolksaya Pravda, som är i täten i upplagestriden bland ryska tidningar. Artikeln behandlar svenska nazister i Kiev, svenska demonstrationer i Stockholm mot Ryssland och naturligtvis hur Carl Bildt och Sverige konspirerar samt finansierar mot Ryssland i Ukraina och andra områden i forna Sovjetunionen.
I den avslutande delen är tonen direkt obehaglig (mina kursiveringar):
”Therefore, today’s statement by the head of the Swedish Ministry of Foreign Affairs on Twitter can be considered provocative: ”Clearly the Russian military intervention. Probably the immediate goal of intervention – to establish a pro-Russian government majority in the Crimea. ”Carl Bildt words can be seen as inciting ethnic hatred.”
Originalartikeln. Artikeln ovan Google-översatt som service.
[Edit]Till detta kan läggas det förlöjligande av försvaret som vi utsattes för i rysk TV för ett år sedan, där man bland annat försökte göra narr av ÖB efter diskussionen om försvarsförmågan. Inslaget blev mycket uppmärksammat här, vilket ökar risken för att en känsla av underlägsenhet biter sig fast hos några. Målet med inslaget var givetvis att vi ska tvivla på vårt försvar.[Slut edit]
Att utmåla sina motståndare i negativa ordalag har alltid varit en del av krigföringen. 2014 är vi en måltavla för den ryska statsmakten, och även om det är icke-kinetiska attacker är det här ett område som vi måste hålla ögonen på i framtiden. Historien är trots allt inte slut.
Du hittar jämt nya intressanta infallsvinklar. Jag lyftar på hatten.
Vad tror du händer 2014-03-30 när befolkningen på Krim har folkomröstat för självstyre eller införlivning med Ryssland?
Jag är helt övertygad att resultatet blir efter Putins önskemål på ett eller annat sätt.
Styrkorna kommer ju inte försvinna även om de är tillbaka på sina ryska Krimbaser.
Putin kommer att omvärdera sitt uttalande från i dag om en införlivning med ursäkt att Krims befolkning valt Rysslands ”beskydd”.
Vad skall Ukraina göra när Ryssland annekterar Krim helt och hållet?
Dra sig tillbaka och försöka rädda östra delen av landet?
Tack Tobias! Jag bedömer att Ryssland inte kommer att annektera Krim. Däremot ser de gärna något som liknar Abchazien eller en autonom republik inom Ukraina. Flottbasen blir kvar i alla lägen med rysk trupp.
Artikeln knyter ihop många reflektioner över de senaste dagarna och sätter de perspektiv.
Ryssland som enat och starkt gentemot Väst som splittrat och i sin ytterlighet ’maidan’ i kaos är en väl planterad bild. Vad blir nästa steg? Jag tror att artikel 5:s trovärdighet ligger i skottgluggen. Kan det endast antydas att den inte är huggen i sten är mycket vunnet. Jag tror att den Ryska propagandan kommer skjuta in sig på nya Nato medlemmars destabiliserande effekt på det Europeiska säkerhetssystemet, och hur den nyagamla garanten för stabilitet i Europa ska kunna råda bot på den uppkomna instabiliteten.
Jag hoppas du har rätt Johan, som vanligt. Tyvärr är jag pessimistisk.
Abchazien är väl inte av samma strategiska betydelse som Krim är? Antalet militärer från Ryssland där är väl i runda slängar 3-4000? Antalet ryska stridsplan skall enligt en uppgift uppgå till 2st SU-27 och 2st MIG-29. Flottstyrkorna är av mindre betydelse.
Takc för god analys som vanligt.
Jag har dock saknat i rapporteringen och analyserna (inte bara är utan allmänt) den starka kopplingen inom försvarsindustrin mellan Ukraina och Ryssland. Antonov vet jag med säkerhet är Ukrainskt, men jag har även för mig att både radarförmåga för stridsflygplanen och en hel del ”know-how” kring landbaserade stridssystem finns i Ukraina.
Hur påverkar detta ”security of supply” ur ett Rysk perspektiv??
Takc för god analys som vanligt.
Jag har dock saknat i rapporteringen och analyserna (inte bara är utan allmänt) den starka kopplingen inom försvarsindustrin mellan Ukraina och Ryssland. Antonov vet jag med säkerhet är Ukrainskt, men jag har även för mig att både radarförmåga för stridsflygplanen och en hel del ”know-how” kring landbaserade stridssystem finns i Ukraina.
Hur påverkar detta ”security of supply” ur ett Rysk perspektiv??
Apropå din edit skrev jag just om detta när det skedde:
http://betraktarens.blogspot.se/2013/03/mamma-mia-i-moskva.html
Har ett par nya inlägg i bakhuvudet! Får se om jag får tid att skriva dem.
Utmärkt!
Mycket intressant. Det är bra att det finns några som lyckas tänka utanför den gängse bubblan – har följt Ukrainakrisen på Twitter, och jag börjar misstänka att Twitter uppfanns av någon som ville göra det lättare med maskirovka… Samtidigt är det ett fantastiskt medium, om än utmanande.
” som med hög intellktuell kapacitet levererade logiska svar på det mesta (så länge man bortsåg från en hel del premisser).”
Detta känns som själva kärnan. Under helgen har min känsla av att vi inte begriper vad Ryssland gör bara förstärkts, och jag anar att det är premisserna som skiljer. Det är mycket prat om ”annan logik”, men ingen verkar inse att startar man med olika antaganden kommer man till olika slutsatser även med samma logik.
En mycket tänkvärd och intressant artikel.
En fråga:
Efter att ha spenderat en vecka med att gå igenom vad Ryssland sysslat med de senaste månaderna (endast information tillgänglig på internet) så undrar jag, tror ni att detta har planerats av Ryssland långt tidigare och att det inte var ett beslut som växte fram på ett par veckor?
Det är ju vad höga officerare sysslar med på högkvarteret! Det görs handlingsplaner för alla sannolika, mindre sannolika och mer eller mindre helt osannolika händelser. Man kan förmoda att det görs en viktning vid planeringen, dvs objekt och funktioner som är samhällskritiska ägnas särskild uppmärksamhet. Med andra ord skydd av flottan på Krim vid någon slags revolution som utmynnar i ett överfall på baserna bör ha funnits på planeringsbordet, allt annat hade varit tjänstefel. Det enda man behövde göra är damma av och göra mindre anpassningar till dagens läge, politiska hänsyn osv.
Instämmer.
Jag fick intrycket att Putin var ärligt stressad. Kroppsspråket påminde något om kroppsspråket hos kuppmakarna 1991, dock utan synliga handskakningar. Speciellt generad såg han ut att vara när frågorna om vilka ”självförsvarsstyrkorna” är med tanke på uniform och utrustning. Rent juridiskt så är hans svar förmodligen sanna.
Ryssarna har gjort sitt drag och nu beror fortsättningen på motdraget. Om det slutar med fördömmanden och symboliska åtgärder såsom uteslutning ur G8 kommer konflikten lösas diplomatiskt. Här är kärnan förståelse av motparten så att man kan ur hans bevekelsegrund förutse hans handlingar vilket verkar förbises antingen av okunskap eller andra skäl. Det går att utröna 3 huvudlinjer vad gäller rysska intressen i Ukraina:
1 – basen på Krim
2 – inflytande i den ukrainska politiken, främst förhindra NATO-anslutning
3 – oro för etniska ryssars status i Ukraina
varav jag tror att första 2 är huvudlinjer och den tredje är ett parallellspår som dels kan användas för inrikespolitiska skäl vid behov dels som påtryckningsmedel i Ukraina så att politiken som om inte ryskvänlig åtminstone ej antirysk. Ett polenifierad Ukraina som inhyser NATO-baser och komponenter i den framtida antimissilskölden är förmodligen uteslutet ur rysk synvinkel.
Om motdraget blir ekonomiska sanktioner, konfiskering av ryska tillgångar i USA/EU banker och diplomatisk isolering väntar förmodligen ryska dito. Här finns en skiljelinje mellan USA och EU. För EU skulle konsekvenserna bli direkta p g a närmare handelsutbyte med Ryssland. För USA kännbara på lite längre sikt. I värsta fall talas om konfiskering av USA och EU ägda tillgångar i Ryssland samt att man kan överge dollar som reservvaluta och även sluta använda dollar vid internationell handel.
Delar analysen. Blir konfrontation kring ekonomiska tillgångar, då får vi ett mycket farligt läge för hela Europa.
Lördag från kl. 20 streamar Baloogan en simulering av en konflikt i Ukraina med simulatorn Command:
Flashpoint: Ukraine 2014
Vad gäller frågor som att ”överge dollar som reservvaluta” och ”sluta använda dollar vid internationell handel” ska man nog inte oroa sig så mycket från USA:s/EU:s sida. Dessa effekter skulle bara ha ytterst marginell bäring på dollarns växelkurs, eller för den delen någon varaktig effekt på USA:s statsobligationsräntor – om något kommer de falla. Det är liksom inte så att Ryssland – eller andra land – har så många andra valutor/statspapper att välja på, om de nu vill ha en valutareserv.
Javisst, Ryssland hotar med att vräksälja sina innehav av amerikanska statsobligationer, men USA kan med ett penndrag välja att defaulta på alla ryska innehav – dvs inte lösa in dem/betala räntorna. Det är USA, inte Ryssland, som har snudd på all finansiell makt. Ryssland skulle kunna nationalera alla västs dotterbolag/tillgångar i landet, det är en annan fråga.
Jag efterfrågar f.ö. en analys av vad EU/Europa *borde* göra, om nu unionen någon gång kunde agera någorlunda samspelt. Ska EU låta Ryssland ”komma undan” helt (i princip) skadeslöst? Betyder inte EUs mjuka makt någonting i ett sådant här läge?
”men USA kan med ett penndrag välja att defaulta på alla ryska innehav – dvs inte lösa in dem/betala räntorna”
-vilket rimligen bör få alla potentiella köpare att dra öronen åt sig? Tveeggad svärd med andra ord.
Vad gäller dollar som handelsvaluta så kan effekterna bli kännbara p g a spinoff-effekter. Det är inte bara Ryssland som då slutar använda dollarn utan alla andra som idkar handel med Ryssland. Inte ens nödvändigt att välja en annan valuta för global handel utan kan sluta bilaterala avtal. När en tillräckligt stor massa har uppnåtts blir användningen av dollar för resterande aktörer en belastning och lavinen är igång. Vilka volymer som krävs för detta har jag ingen aning men i teorin kan det fungera på så sätt? Återigen, alla skulle vara förlorare på upptrappningen.
”Jag efterfrågar f.ö. en analys av vad EU/Europa *borde* göra, om nu unionen någon gång kunde agera någorlunda samspelt. Ska EU låta Ryssland ”komma undan” helt (i princip) skadeslöst? Betyder inte EUs mjuka makt någonting i ett sådant här läge?”
Moskva verkar ha känsligast öra för åsikter som kommer från Berlin. Varför? Kan det bero på det stora ekonomiska utbytet länderna emellan?
Just nu kan EU inte göra så mycket utan att skjuta sig själva i foten med risk för upptrappning som man lätt kan tappa kontroll över. Viktigast är att utarbeta strategier för hur vi kan beakta våra intressen och samtidigt undvika hamna i återvändsgränder.
Just i fallet med Ukraina så fanns ju ett avtal klart och påskrivet av både den gamla och nya regeringen samt representanter från EU. Hur kunde det då bli som det blev? Fanns det hos någon aktör outtalade mål som synades? Eller trodde någon sig ha sett ett spöke som i verkligheten inte fanns?
Rysk aggressivitet generellt kan kanske spåras mest i deras känsla av ensamhet och utsatthet där på den euroasiatiska stäppen som bara förstärks när man betraktas som den efterblivna kusinen från landet.
Tro det eller ej är förmodligen billigast, mest konstruktivt och i längden mest givande att resurser som skulle brännas av i ett ekonomiskt krig mot Ryssland istället satsas på den Ukrainska ekonomiska återhämtningen. Det kommer kosta men det är det värt. Ring bara Nuland först 😉 och be om rokad i den ukrainska politiska eliten så att nya, fräscha, unga poliker utan några fingrar i korruptions-syltburken tar plats i regeringen. Ett ekonomiskt välmående och demokratiskt Ukraina bör vara en envåldshärskares värsta straff.
Och jag bedömer att Ryssland kommer att drivas i armarna på Kina om USA gör slag i saken och sanktionerar Ryssland ekonomiskt. Nu tror jag att Obama är medveten om detta, för han sade ”frysa privata tillgångar”. Försöker han få till ett avgörande genom ekonomiska stryptag på nationen Ryssland så går det åt skogen för USA i längden. Det bästa vapnet är att stödja Ukraina ekonomiskt. Så det USA kan göra är ganska tandlöst om de inte förklarar sig beredda att ingripa militärt.
Roger Klang
Putin säger sanning, det finns inga Ryska SOLDATER där. Däremot finns det förmodligen kontraktjiki alltså privata kontraktörer…lite som BlackWater. Det verkar vara lite av en trend att anlita just kontraktjiki för vissa operationer. Ryssland använde de i IIa Tjetjnja kriget i rätt stor utsträckning (vilket borgade för att banditerna där raderades ut rätt snabbt). Så ..tjaa…Putin talar sanning och dessa killar talar sanning när de säger att de är Ryssar från Ryssland. Däremot kan de inte säga vilket förband de är ifrån, mest för att de inte tillhör något riktigt militärt förband.
Intressant detta med kontraktörer. Låt oss leka med tanken att välbeväpnade ’ryska’ kontraktörer besätter Slite hamn och Visby flygplats, för att säkra gasledningen. Vad skulle Sveriges svar bli? Ett militärt svar ser jag som föga troligt eftersom dessa kontraktörer inte genomför, vad jag vet, en invasion eller ens ett begränsat anfall. Samma retorik som i Krimfallet. Att personer med automatvapen, pansarfordon och RPG befinner sig på Gotland måste nog ses som en rent polisiär uppgift i detta fall. Nog för att polisens nationella insatsstyrka är kompetenta, vältränade med en gedigen arsenal av vapen, så kommer det nog till sist att falla på numerär. Låt oss leka med tanken att polisens nationella insatsstyrka kan samla ca hundra personer. Vad är ca hundra personer vägt mot, låt oss säga, en initial ’statslös’ styrka på ca fem hundra man, som har landat med ryska RO-RO fartyg. Inom något dygn har ytterligar 500 kontraktörer flugits in till Visby flygplats. Ådalen 1931 är fortfarande en alldeles för het potatis så SOG skulle förmodligen ombaseras men endast tillåtas genomföra underrättelseverksamhet. Med en relativt snabb styrketillväxt av kontraktörer på Gotland vet jag inte vad SOG kan göra mer än inhämtning. Hemvärnet på Gotland skulle heller inte ringas in av samma anledning.
Vad är dina synpunkter på ovan nämnda dilemma
Med vänlig hälsning
Anders
Intressant såväl som skrämmande tanke, som förhoppningsvis stannar vid en tankelek.
Går en sådan åtgärd ens att bemöta utan at bryta mot svensk lag eller internationell folkrätt?
Assymetrisk krigföring med eller utan ”kontraktörer” ställer väldigt speciella krav på möjliga motåtgärder. Inte minst ställer det krav på tänkande ”utanför lådan” hos de strateger och taktiker som skall hantera utmaningen. Det kräver en politisk vilja att agera. Några hundra ”kontraktörer” på Gotland är i detta sammanhang sannolikt lättare att hantera än några tiotal målmedvetna terrorister på Forsmark, som även de kan vara ”kontraktörer”.
Saklig, formell och uthållig hantering av ”kontraktörer” med konfrontation av polis som kräver ID, vapenlicens mm. kommer snart att provocera fram sådana reaktioner att en relativt kraftfull insats blir både rimlig och möjlig av såväl insatsstyrka och hemvärn som flyg.
Att lyfta bort ett tiotal terrorister, förklädda till Greenpeace, utrustade med prisma-laddningar mm. från Forsmark är däremot en grannlaga uppgift. Prickskytte från några hundra meter mot ”oskyldiga” demonstranter är inget önskebeslut för någon, även om konsekvensen av fel beslut blir avfolkning av östra Uppland i några tusen år. Det krävs sannolikt ett antal offer bland poliserna för att en aktion skall bli möjlig.
I det första fallet, med en svagt men ändå identifierad fiende, kan man agera genom aktioner hemma hos avsändaren. Att det finns SAS och Seal liknande förband inne i Ryssland och Ukraina just nu är inte osannolikt. Polska specialförband kan röra sig som fisken i vattnet i hela öst-europa.
Vi får väl helt enkelt utbilda några förband som kan infiltrera på djupet, trots att det råder ”fred eller skymningsläge” och genomföra överraskande aktioner som snarare provocerar till löje än till fruktan. Som tysken som flög Cessna under Sovjets radar till Röda Torget. Kan du inte besegra dem och inte vill samverka med dem så återstår att låta världen skratta ut dem. Tråkigt nog, även som utskrattade sitter de kvar på Krim eller Gotland och sväljer förtreten.
Alternativet är att skaffa flyg och kryssningsmissiler som når ända fram, som Finnarna gjort. Problemet att dessa kan inte användas i det ”skymningsläge” som ”kontraktörerna” arbetar i och sen är det nog för sent, i alla fall för den som inte har en arme som Finnarna.
Då återstår två alternativ, att själv bli ”terrorist” och ta ut ”kontrakt” på väl valda makthavare hos motståndaren eller att återvända till Erlanders och Palmes strategi från 60 talet. ”Har vi bomben vågar ingen röra oss”! Ett val mellan pest och kolera, för att citera Palme.
Jag tror inte vi vill välja mellan dessa alternativ, så vad återstår.Den strategi man använder på skolgården, man skaffar en stark kompis om man inte har en stark storasyster eller bror. En kompis som kan hjälpa mot såväl liten som stor. Eller så tränar man som bara den och lägger stora pengar på proteinpulver och gym-utrustning. Att göra ingenting kan man inte välja om man vill vara i Fred.
Per Tengblad
Rysk, ryssar, finnar stavas med liten bokstav inne i meningar. I Finland finns många finnar. Var är den ryska ubåten? Hälsningar språkpolisen:-)