Nu bär det av inte bara för mig som representerar KKrVA och projektet SV-A-R utan för ett antal andra ledamöter i olika kapaciteter, inte minst Björn Körlof, en av projektets delprojektledare och ordförande i avdelning V. Vi har med oss en hel del i bagaget i form av mellanrapporten efter det amerikanska valet på flera hundra sidor. Länkar till delrapporter återfinns nedan. Vi återkommer med återkoppling från debatten under de närmaste dagarna. Den kan följas i realtid på youtube .

Mellanrapport efter det amerikanska valet från Projektet SV-A-R : I närtid! Del I

Av Lars-Erik Lundin, Michael Sahlin

DEL II

Se länk ovan för enskilda rapporter skriva av Gunilla Herolf, Karlis Neretnieks, Björn Körlof, Lars Wedin och Thomas Engevall!

Sammanfattning del I här:

 

EXEKUTIV SAMMANFATTNING Del I

Denna rapport, med titeln ”Förstärkt avskräckning och motståndskraft med Sverige i Nato och EU – men omvärldsutvecklingen kräver SV-A-R”, analyserar den föränderliga globala miljön och dess konsekvenser för Sveriges säkerhets- och försvarspolitik. Den betonar behovet av snabb anpassning och av att överge traditionella, sekventiella tillvägagångssätt för försvarsuppbyggnad. Viktiga punkter från rapporten inkluderar:

  • Situationen är akut: Rapporten bedömer att Sverige kan vara i krig inom de närmaste åren, vilket understryker behovet av omedelbara åtgärder. Den betonar att en reaktiv säkerhetspolitik kan leda till allvarliga hot mot Sverige under andra halvan av 2020-talet. Dokumentet betonar att världen står inför en period av instabilitet med ökande risker för globala systemkollapser och relaterade krigsrisker.
  • Trumps presidentskaps påverkan: Rapporten understryker den potentiella påverkan av Donald Trumps återkomst till USA:s presidentskap, med hänvisning till hans ”America First”-politik och preferens för bilateral ”dealmaking”. Den uttrycker oro över USA:s utrikespolitiska oförutsägbarhet och behovet för Europa att vara berett att agera självständigt. Trumps administration förväntas medföra betydande förändringar i det amerikanska samhället, inklusive dess utrikespolitik. Rapporten bedömer att tidsfönstret för Trump att genomföra snabba förändringar kan vara kort, kanske mindre än två år.
  • Behov av förstärkt totalförsvar: Rapporten kräver en betydande och snabb förstärkning av Sveriges totalförsvarsförmåga, inklusive både militära och civila aspekter. Den kritiserar det nuvarande, sekventiella tillvägagångssättet för försvarsutveckling som otillräckligt. Rapporten betonar nödvändigheten av att överge långa utredningar och budgetförhandlingar och istället anta en snabbare beslutsprocess. Rapporten noterar att Sverige måste stärka sin förmåga att försvara sig, i linje med artikel 3 i Nato-fördraget, inte som en långsiktig ambition, utan inom ett par år.
  • Vikten av internationellt samarbete: Samtidigt som den betonar bilateralt samarbete, särskilt med USA, betonar rapporten också vikten av multilaterala allianser genom Nato och EU. Den framhäver nödvändigheten för Sverige att arbeta nära med nordiska och baltiska länder, samt med viktiga europeiska partners som Storbritannien, Polen och Tyskland. Rapporten föreslår att Sverige bör arbeta för att öka det kinesiska beroendet av väst för att förhindra en allians mellan Kina och Ryssland.
  • Fokus på avskräckning och motståndskraft: Rapporten betonar vikten av både avskräckning och motståndskraft för Sveriges säkerhet, och framhäver att dessa koncept måste ses holistiskt. Den varnar för att enbart förlita sig på Nato för avskräckning och betonar att Sverige självt måste förbättra sina egna förmågor. Rapporten indikerar att brist på förtroende hos allmänheten för demokrati och rättsstaten kan leda till en minskning av samhällets motståndskraft.
  • Global instabilitet: Rapporten målar upp en bild av en komplex och alltmer instabil värld, med flera sammanlänkade kriser. Den nämner krigen i Ukraina och Mellanöstern, samt den långsiktiga risken för konflikt i Sydostasien/Taiwan. Konflikter långt borta från Sverige kan utgöra en säkerhetsrisk. Den identifierar en trend av erosion i etablerade internationella normer och mekanismer för att lösa tvister.
  • Specifika rekommendationer: Rapporten ger många specifika rekommendationer, inklusive behovet av en investeringsfond för totalförsvar, ökad Nato-kontroll över Östersjön och förstärkning av den svenska marinen och kustbevakningen. Den kräver också snabbare officersträningsprogram och utveckling av åtgärder mot hybridhot. Den betonar behovet av ökat samarbete med USA, särskilt inom nordområdena och rymd/luft.
  • Hybridhot och samhällets motståndskraft: Rapporten betonar vikten av att hantera hybridhot, som ses som ett pågående och eskalerande globalt problem. Den framhäver nödvändigheten av att utveckla motåtgärder och proaktiva åtgärder för att bygga motståndskraft mot sådana attacker. Rapporten noterar också att en försvagning av demokratiska värderingar och rättsstat som sådan kan försvaga motståndskraften.
  • Konsekvenser av en frusen konflikt i Ukraina: Rapporten framhäver risken att om konflikten i Ukraina fryses snarare än löses, kan Ryssland få strategiskt utrymme att flytta resurser till den nordeuropeiska regionen. Detta kan avsevärt förvärra säkerhetssituationen för Sverige och de andra nordiska länderna.
  • Behov av analys som ifrågasätter: Rapporten betonar vikten av kritisk och nyanserad analys, snarare än linjära projektioner av nuvarande trender. Den varnar för en förenklad syn på samarbete inom väst och argumenterar för en medvetenhet om potentialen för störningar och instabilitet. Rapporten indikerar vikten av att inte bara fokusera på Nato:s roll, utan också nödvändigheten av bilateralt samarbete.
  • Den svenska försvarsindustrin är en strategisk resurs som vi ska utnyttja till sin fulla potential, såväl när det gäller svensk som allierad förmågeuppbyggnad inom Nato. Lika viktigt är att signalera styrka och beslutsamhet inom våra bilaterala avtal med USA, oavsett vilken administration som har makten. Detta görs bäst genom handling där vi behöver prioritera vår förmågeuppbyggnad på kort och medellång sikt. Samtidigt som vi gör det behöver vi starta mer strategiska program med längre tidshorisont där svenskt-amerikanskt samarbete bör vare en mycket viktig del, såväl industriellt som operativt.

Sammanfattningsvis fungerar rapporten som en uppmaning till handling för Sverige att anpassa sig till en snabbt föränderlig och allt farligare värld, med betoning på vikten av både militärt och civilt försvar, starka internationella partnerskap och ett proaktivt, snarare än reaktivt, tillvägagångssätt för säkerhets- och försvarspolitik.

 

Lars-Erik Lundin