Krigsvetenskapsakademien har under ett antal år bedrivit forskning och studier om det svenska totalförsvaret och dess framtida utveckling. Forskningen och studierna är dokumenterade i projektet KV21:s slutrapport, Ett trovärdigt totalförsvar[1]. Akademien konstaterar, efter att ha analyserat Försvarsberedningens rapporter Motståndskraft och Värnkraft, att beredningen har genomfört ett grundligt arbete och lämnat viktiga förslag till vår försvarsförmåga.

Med grund i akademiens arbeten finns det ett antal förhållanden som akademien vill påtala. Anledningen är att det allvarliga säkerhetspolitiska läget i omvärlden ställer vår samlade säkerhetspolitik inför stora utmaningar i kombination med att vårt land inte är rustat att möta ett väpnat angrepp. Vi står nu inför en period av stor osäkerhet och svårbedömdhet, något som utgör ett grundantagande för akademiens nu pågående projekt SES[2].

Beredningen beskriver väl de problem vårt land kan komma att ställas inför, särskilt i ett än mer skärpt säkerhetspolitiskt läge, eller i värsta fall krig. Utifrån ett läge, där vi i praktiken inom det civila försvaret endast har en krisberedskap för vardagshändelser och därtill en alldeles för liten försvarsmakt som ännu inte är formad för ett trovärdigt nationellt försvar, har beredningen format sina förslag. Visserligen kommer de att leda till att Sveriges beredskap och försvarsförmåga förbättras, dock inte till den nivå och i den takt som motsvarar de av beredningen beskrivna behoven i dagens, och än mer morgondagens, säkerhetspolitiska miljö.

Försvarsberedningen konstaterar att världsläget inte på länge har varit så instabilt som nu och att det säkerhetspolitiska läget globalt och i vårt närområde är allvarligt. Om en säkerhetspolitisk kris eller väpnad konflikt uppstår i vårt närområde kan, enligt beredningen, inte ett väpnat angrepp mot Sverige uteslutas. Ryssland utgör ett hot mot vårt land, bland annat eftersom landet fortsatt undergräver den europeiska säkerhetsordningens grundläggande principer.

Beredningen konstaterar att delar av vårt land är av särskild militärstrategisk betydelse för Ryssland för att försvåra Natos försvar av Baltikum, vilket bidrar till att öka sannolikheten för att Sverige dras in i en möjlig framtida konflikt mellan dessa parter. Vidare är beredningen tydlig med att vårt försvar är underdimensionerat, fel balanserat och inte byggt för att skydda svensk säkerhet i en sådan konflikt. Akademien delar till fullo denna bedömning, men vill även peka på norra Sveriges betydelse för Ryssland i skyddet av Kolahalvön och tillgång till Atlantförbindelserna samt betydelsen av Göteborgs hamn och våra sjötransporter utefter hela vår kust.

Det instabila världsläget kommer till uttryck också genom att det dagligen utförs påverkansoperationer, cyberattacker med mera av den ryska staten eller till den närstående aktörer, bland annat i samband med andra länders demokratiska val. För dagen kan en storkonflikt inte uteslutas och historien visar på hur snabbt ett spänt läge kan övergå till krig.

För att vårt land ska vara rustat att möta en eventuellt kommande konflikt krävs det att ett antal operativa behov uppfylls. I det följande vill akademien peka på de ytterligare förstärkningar som måste göras, utöver vad som föreslås i rapporten Värnkraft. Vad gäller rapporten Motståndskraft delar akademien till fullo vad som sägs, men genomförandet tenderar att dra ut alltför långt i tiden liksom att finansieringen måste lösas. Det som ska åstadkommas i Motståndskraft utgör nämligen en förutsättning för att vårt militära försvar ska kunna verka med full kraft.

Vårt land måste ha en förmåga att avslöja och skydda oss mot en främmande makts operationer under ett gråzonsläge samt ha ett motståndskraftigt samhälle som är robust och kan upprätthålla samhällsviktiga system, inte minst vad gäller cybersäkerhet, livsmedels- och energiförsörjning. I Värnkraft ges ingen vägledning hur ett gråzonsläge ska hanteras och till vad militära resurser ska användas i en sådan situation. Detta kräver en utveckling eftersom militära resurser i detta sammanhang måste vara en integrerad del av totalförsvaret.

En central uppgift för totalförsvaret är att kunna skydda samhällets alltmer sammanlänkade system, där cyberattacker mot dessa är ett ständigt förekommande hot. Redan idag, i fredstid, sker dagligen försök att penetrera IT-baserade system hos myndigheter, universitet, driftcentraler och industrier, i syfte att komma över sekretessbelagd information men också för att förbereda störning eller stängning av system som ett sätt att skada vårt samhälle. Beredningens rapporter har inte i tillräcklig omfattning tacklat detta problem, som kräver kraftfulla åtgärder för att identifiera attacker och skydda samhällskritiska system.

För att öka förutsättningen för våra soldater och sjömän att överleva i ett krigsläge, måste våra system för att upptäcka och avvärja hot, bland annat sensorer och telekrigssystem, minst vara i teknisk paritet med de som används av motståndaren. Detta är en central förutsättning för trovärdighet och uthållighet. Mot en högteknologisk motståndare som Ryssland, som åter satsar stora medel på att implementera ny teknik i sina mest kvalificerade förband, krävs satsningar på spetsteknologi och inte bara på kvantitet. Detta berörs bara perifert i Värnkraft.

Vid ett militärt angrepp måste vi kunna möta det var helst det kommer med stridskrafter, varvid strategiskt viktiga områden, sjöförbindelser, viktiga hamnar och flygfält måste kunna kontrolleras och försvaras. Särskilt viktiga platser måste snabbt kunna förstärkas av operativt sammansatta enheter, till exempel med en snabbinsatsstyrka liknande den som föreslås i KV21, antingen i förväg eller direkt efter ett angrepp. De stridande komponenterna i Försvarsmakten, i alla försvarsgrenar, bör därför i grova drag fördubblas jämfört med dagens organisation samtidigt som nya tekniska innovationer måste tillföras krigsförbanden.

I ett utdraget gråzonsläge med ökad spänning, hot, militära incidenter och angrepp av hybridkaraktär med mera måste totalförsvaret ha en mycket god uthållighet. Förslagen i Motståndskraft måste både finansieras och genomföras i snabbare takt vilket, förutom en större förbandsvolym, är en förutsättning för att Försvarsmaktens förband ska kunna verka under lång tid, månader.

En angripare eftersträvar alltid överraskning. Försvarsmaktens operativa förband måste därför ha en hög beredskap. Förband som är bemannade med pliktpersonal, särskilt mekaniserade brigader och stridsgrupper, måste snabbt kunna mobilisera och lösa stridsuppgifter inom något eller några dygn. Detta kräver åtgärder både avseende grundorganisation, logistik och förrådsställning.

Vad gäller ekonomi och genomförande vill akademien peka på nödvändigheten av att förstärkningen av vårt totalförsvar inte drar ut på tiden. Det vore därför välbetänkt att denna gång inte låta finansieringen vara bromskloss. Ett stort tidigt engångsanslag bör övervägas för att snabbt kunna rusta vårt försvar.

Avslutningsvis vill akademien råda regeringen, med utgångspunkt i Försvarsberedningens förslag, att

  • säkerställa att landets samlade resurser kan utnyttjas effektivt under ett gråzonsläge,
  • snabba på processen med att rusta det civila försvaret för att bl.a. få det militära försvaret verkningsfullt,
  • öka resurserna för att förbättra den tekniska kvalitén i krigsförbanden, främst vad gäller sensor- och telekrigssystem,
  • stärka förmågan att snabbt kunna skapa operativ insatskapacitet vid överraskande händelseutvecklingar, samt att
  • skynda på tillväxten i volym.

Sverige måste få ett trovärdigt och krigsavhållande totalförsvar nu och inte i en avlägsen framtid.

 

Sverker Göranson
Styresman

Björn Anderson
Ständig sekreterare

Projektledare KV21, Jörgen Ericsson

Noter

[1] Krigsvetenskap i 21:a århundradet (KV21), Kungl. Krigsvetenskapsakademien april 2018.
[2] Säkerhet i morgondagens Europa – Svenska perspektiv (SES).

 

Kopia

Försvarsdepartementet
Justitiedepartementet
Försvarsmakten
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap
Försvarets materielverk
Försvarshögskolan
Totalförsvarets forskningsinstitut
Polismyndigheten (NOA)
Kungl. Örlogsmannasällskapet
Kungl. Skogs- och lantbruksakademien
Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien