Av Johan Wiktorin, ledamot avdelning I
Nedan följer kommentarer till de bilder jag visade i Sälen i förra veckan under mitt föredrag inför försvarsbeslutet. Ovan finns ett klipp med föredraget:
Bild 1: Vad vi ska satsa på försvaret måste sökas genom en analys av våra behov. Vi måste ha en strategidriven budget – inte en budgetdriven strategi. Tiden för försvarsbeslutet är 2016-2020, men jag valde rubriken 2015-2020, eftersom det gäller att komma in rätt i beslutet.
Bild 2: Vi gör anspråk på ett stort territorium. Det gäller att kunna skydda detta och framförallt befolkningen som lever här.
Bild 3: Under förberedelserna upptäckte jag att svenska folket, enligt MSB årliga undersökning, till 2/3 är helt säkra eller ganska säkra på att vi kommer att få militär hjälp. Jag är i och för sig ganska säker själv på det, men som en indirekt effekt av att styrkor transporteras till området. Men, livet består också av praktikaliteter. Det tar 2-3 veckor för amerikanska styrkor att verka med full effekt i regionen. Hangarfartygsgrupper ska stäva till Norska havet över Atlanten med ubåtshot. Förband ska flygas in till Baltikum, Polen och Norge i första hand. De strategiska realiteterna ger alltså vid handen att detta bör vara en lägsta dimensionerng i uthålligheten, oavsett vi är medlemmar i NATO eller ej.
Bild 4: Win-Win eller Lose-Lose är utgångarna när det gäller vår säkerhetssymbios med Finland och Baltikum. Om de baltiska staterna skulle förlora sin säkerhet, så kommer vi också att bli osäkrare. Vi skulle tvingas till dyrbar rustning och investeringsviljan i regionen skulle nedgå. Svensk politik måste gå ut på att stärka de baltiska staternas säkerhet bland annat genom att förfoga över ett militärt instrument som bidrar till stabilitet i Östersjöområdet.
Bild 5: Underfinansieringen i försvarsreformen uppgår till minst 6 Mdr SEK/år strukturellt. FM våren 2013 50 Mdr/10 år materielförsörjningen. FOI 1,5 – 2 Mdr SEK/år för personalförsörjningen. Detta för att sätta upp en organisation i ett helt annat omvärldsläge.
Bild 6: Försvarsbehoven måste ses i en helhet. Det är en suboptimering att enbart rusta militärt. Återupprättandet av ett modernt totalförsvar som innefattar civilt försvar, psykologiskt försvar och cyberförsvar måste prioriteras och få kosta pengar. Det finns ingen motsättning mellan stärkt motståndskraft i civilsamhället och ett starkare militärt försvar. Antagligen måste kapaciteten att skydda skyddsobjekt dubbleras för att möta de reella behoven.
Bild 7: För att kunna motstå systematiska kränkningar, skydda egen mobilisering och uppnå tröskeleffekt, så måste vi ha en initial markoperativ kontroll i fem viktiga områden. Jämte en lättrörlig operativ reserv (ett sätt att spara pengar och inte gardera sig i varje riktning), så skulle det kräva en minst fördubblad armévolym av den skisserade, långt ifrån intagna, organisationen. En blåkopia av innehållet är inte eftersträvansvärt. I ett strategiskt perspektiv måste fördröjningsstriden vara det huvudsakliga stridssättet och understödssystem som ingenjör, artilleri och luftvärn skulle behöva stärkas andelsmässigt. Mekaniserade förband i Skåne och på Gotland. Motoriserat infanteri i huvudsak i Stockholms- och Göteborgsområdet. Boden/Luleå en blandning.
Bild 8: På marinssidan krävs en förmåga att genomföra sjöfartsskydd av försörjningen över Göteborgs hamn/Brofjorden samtidigt som en större ubåtsjaktoperationer/förberedelser för kustförsvarsoperation kan genomföras i Östersjön. Detta skulle också innebära en dubblering av skroven i flottan. Där skulle jag gärna se en viss nischsatsning på undervattensstriden, främst undervattensplattformar och minor.
Bild 9: För den luftoperativa sidan krävs ett flygvapen som kan bära minst 100 stridsflygplan. Det gör det möjligt att hålla en grupp flygpan i luften/högsta stridsberedskap i två-tre områden under flera veckor. Obalanser när det gäller basorganisationen och transportkapacitet måste rättas till liksom anskaffande av offenisiva vapensystem. Sammantaget innebär det skisserade behovet ett svar på tidlösa faktorer som landets yta och militärgeografiska läge.
Bild 10-11: Förra året visade jag illavarslande strategiska faktorer för Ryssland. Nu har minnesramsan blivit ännu längre. Ukraina har blivit invaderat och Ryssland har börjat skramla med sina kärnvapen. Detta är en riskvariabel som måste mötas med en riskpremie. Konservativt satte jag den till 20-50 % ytterligare förstärkning av stridskrafterna. Vi är nu uppe i sådana volymer att en blandad personalförsörjning är det enda systemet som möter kraven på tillgänglighet och uthållighet till rimlig kostnad.
Bild 12: Målbilden för Sverige är fred. Det krävs att vi har en trovärdig förmåga som kan dämpa eller avhålla från väpnade konflikter för vår del. Den förmågan kan bara uppnås om omvärlden bedömer att vi har en sådan sammansättning och skicklighetsgrad i organisationen att vi klarar att hävda territoriet mot systematiska kränkingar (tillgänglighet) och kan genomföra en fördröjningsoperation i minst tre veckor i en operationsriktning (uthållighet). Har vi den kapaciteten, så kan vi också bättre avdela förband för internationella insatser.
Bild 13: Jag tog också några detaljförslag till det pågående arbetet. Jag menar att vi behöver lösa ut en del av beredskapskrediten i Riksgälden för att rätta till akuta brister och på så sätt bädda inför försvarsbeslutet. Att formellt upphäva RB 5 är också en viktig åtgärd och signal.
Bild 14: Nästa år förväntas Riksdagen godkänna avtalet om värdlandsstöd. Vi bestämmer i varje situation själva, men det är uppenbart att ju svagare försvar vi har desto mer sannolikt blir behovet och i motsvarande mån nedgår vårt generella självbestämmande i frågan. Ett svagt försvar riskerar som alltid att beröva statsledningen handlingsfrihet. För att förbereda ett värdlandsstöd så borde vi organisera en logistikbas i Halmstad, vilket bjuder på många fördelar. De viktigaste är att det redan finns luftvärn i staden, att infrastrukturen finns på plats och att det frigör Göteborgs hamn som militärt mål. Nu är det ingen garanti för att Göteborgs hamn inte skulle anfallas vid en väpnad konflikt, men tröskeln höjs betydligt i det avseendet. Militära förband kommer därför ändå behövas i området för skydd mot sabotageförband och mineringar i vattnet utanför.
Bild 15: Överväg ett materiellt bistånd till de baltiska staterna för astt stärka deras försvarsförmåga, i synnerhet Lettland och Litauen. Ett konkret exempel på solidaritet.
Bild 16: Allt är inte kronor och ören. Gråzonsproblematiken måste hanteras med lagstiftning (och övning). Ryska specialförband a k a ”små gröna män” anställda i säkerhetsbolag hanteras idag av cirka 100 poliser på Gotland till dess någon bestämt att begreppet ”krig” ska användas. Hemvärnet kan förvisso bevaka prioriterade skyddsobjekt, men alla objekt som inte kan bevakas blir ett fall för polisen. Detn enskilt viktigaste åtgärden för att bidra till ökad stabilitet i vårt närområde vore etablerandet av kvalificerade luftvärns- och kustrobotförband på Gotland, skyddade av ett par mobilseringsbara mekaniserade bataljoner på ön. Förutom möjligheten att regla av en stor del av Mellersta Östersjön, så skulle det också med sin uthållighet bidra mycket positivt till luftstridskrafternas luftförsvar av Sverige samt egna sjöstridskrafters förflyttningar längs ostkusten.
Bild 17: Allt detta kostar mycket pengar, säkerligen minst 2,0 % av BNP. Trots att det är klart mer en dubblering av krigsförbanden, så är det inte motsvarande i pengar. Det beror på att det kostar stora summor att ha en grundstruktur etablerad. Denna kostar mycket utan att få ut ett enda krigsförband i fält. NATO har bestämt sig för att nå 2 %-målet till 2024. I USA har det börjat en debatt, om ett urholkande av inflytandet för de länder som inte betalar den gemensamma försäkringspremien. Det skulle vara intressant att se en balanserad budget från alliansen, där försvaret har c:a 80 Mdr i budget. På samma sätt vore det intressant att se en röd-grön budget, där c:a 100 Mdr (2,5 %) är avdelat för samma ändamål för att bevara en militär alliansfrihet och uppnå en betryggande försvarsförmåga.
Bild 18: I Sälen såg många pessimistiska och nedslagna ut vid det här laget, men den goda nyheten är att vi är mycket rikare och är en större befolkning än vi var under kalla kriget. Vi har alltså alla möjligheter att avdela detta för en central uppgift. Det är en viljefråga, och en fråga vilket vilket värde vi sätter på det som vi har fått förvalta. Jag är övertygad om att våra mor- och farföräldrar hade varit mycket besvikna på oss (huvuddelen av beslutsfattarna), om de kunnat se våra våndor. ”Har ni ingenting lärt av våra misstag”, skulle mina ha sagt i varje fall, och berättat om vanmakten vid andra världskrigets utbrott och de hårda krigsåren. Den gången undkom vi med ett nödrop och anpasslighet. Vi måste ha en politik och förmåga som klarar av ett svagt Europa, ett frånavarande USA och ett aggressivt Ryssland.Vi vet inte vad framtiden bär i sitt sköte, men för den som har missat det, så pågår det ett krig i Europa – drygt 100 mil från Sverige.
Bild 19: Med försvarsvilja och samarbete kommer man långt.
Ang. bild 6: Kan du ge en siffra på vad de civila delarna behöver i årlig anslagshöjning? T ex MSBs sex robustheter.
Ang. bild 8: Sjöfartsskydd kräver väl också en satsning på fartyg m m för minjakt och -skydd?
Ang. bild 9: ”stridsberedskap” resp ”möta … kränkningar” ligger ju relativt lågt på konfliktskalan. Hur många plan – eller hellre duktigt övade divisioner – behövs vid en större konflikt?
@Propellern.
6. Säkerligen flera mdr/år
8. Absolut, jag talade ju om en ungerfärlig dubblering med en viss nischning på undervattensstriden.
9. Alla tre bilderna visade att hävda TI och gå upp i maximal beredskap. För att kunna gmf fördröjningsoperation i tre veckor krävs utlösandet av riskpremien jag talade om sen kopplat till Ryssland. Krävs c:a 6-8 divisioner.
En god och konkret genomgång. Sannolikheten att vi kommer hela vägen fram är väl begränsad men äntligen verkar alla medvetna om geopolitiska situationen och utmaningen. Bra grepp att tydligt visa att alliansfriheten har en extra ”räkning”.
Vad gäller finansieringen så är läget bättre än på länge, svenska statsobligationer har idag en räntekostnad på 0,1 %/år. Vi kan låna både till infrastruktursatsningar och försvar på ett sätt som tidigare varit hart när omöjligt. Lånefinansiering som kan innebära minskad arbetslöshet i närtid.
Men viktigast av allt, att ha ett eget land att föra egen politik i är värt hur mycket som hellst!
Per Tengblad
@Per. Jag tror du pekar på en viktig sak. En sådan åtgärd skulle vara en investering. En av våra största företagsledare under de senaste 20 åren berättade för mig igår att en ekonomiskt attraktiv lösning skulle vara att låna 50 Mdr för materielen m.m. Er ekonomiska erfarenhet är betydelsefull. Ni behövs i debatten! En debattartikel kanske?
Ett närmast unikt tillfälle att lösa flera problem.
Sverige står, liksom Europa i övrigt, inför stora utmaningar i närtid. Just idag har ett gigantiskt ekonomiskt paket aviserats inom Euro-området, för att få igång hjulen på allvar.
Detta då alla nu inser att försöken att spara sig ur krisen nått vägs ände.
Sverige har motsvarande utmaningar som euro-zonen, men med en mycket bättre utgångspunkt. Vi har en relativt god ekonomisk utveckling, jämfört EU i övrigt, och en rekordlåg statsskuld. Även i Sverige måste det bli aktuellt att sätta ordentlig fart på hjulen. Räntevapnet är förbrukat, vad kan vi då ta till och var skall vi satsa?
Vi skall satsa där det finns stora behov och där satsningarna ger stora multiplikator- och accelerator- effekter i landet. Enkelt uttryckt, att investerade kronor leder till konsumtion och följdinvesteringar som gör att varje krona får en välståndsseffekt som om ex. investerat en och enhalv.
Vi har några överhängande behov att snabbt lösa, som ger stora positiva lokala effekter. Att minska arbetslösheten kommer först, speciellt bland unga. De tag vi kan ta till för att få en kraftfull lokal effekt på ekonomi och arbetslöshet utan att hemfalla till protektionism är satsningar på framför allt infrastruktur och försvar. Det unika med dagens situation är att vi har råd!
Vi har råd därför att vi har en låg statsskuld och ett unikt ränteläge. Vi kan låna till satsningar där en riktigt stor del stannar i landet. Även om vi importerar spårvagnar så blir det en stor positiv effekt av utbyggnad av spårnätet i Storstockholm, för att inte tala om Östra och Västra länken, ny Älvbro i Göteborg, snabbtåg till Linköping etc. etc.
Nå, vad har detta med försvaret att göra. Vi kan bryta ut ex. JAS, ubåtar, ytfartyg kanske till och med artilleri och robotar ur försvarsbudgeten genom att ta ett stort försvarslån och accelerera anskaffning. Effekten av att komma igång att bygga nytt i Karlskrona, Linköping och Bofors blir mycket betydande för den allmänna ekonomiska utvecklingen i Sverige. Även om vi köper kritiska komponenter från andra länder.
Vi frigör på detta sätt resurser i försvarsbudgeten för att bättre klara av ”bas-plattan”, med personal, utbildning, övning, fordon, vapen, infrastruktur och åtta nya Sea-hawks…
Även resurs för en begränsad värnplikt, som en del av en allmän tjänsteplikt, kan frigöras.
Vi skulle avsevärt förbättra våra exportmöjligheter genom att fler flygplan planeras och byggs snabbare, nya ubåtar kölsträcks, inte bara diskuteras. Stressen på flygvapnet med utleasing av plan minskar, trovärdigheten i nya ubåts-satsningen ökar etc.
Det är naturligtvis alltid förenat med risk att låna, alla minns Göran Person om skuld och frihet, men ibland är det nödvändigt och klokt. Få fabriker är byggda med hundra procent eget kapital.
Just nu menar jag att det är verkligt klokt för Sverige att låna, det är billigt, vi har utrymme, vi kan låna av oss själva till stor del, vi är attraktiva på världens lånemarknad. Men framför allt det finns konkret användning av pengarna för att täcka verkliga akuta behov, inte minst behovet av att kick-starta ekonomin.
Jag menar också att risken med en långbänk och underfinansiering av försvaret är oändligt mycket större i dagens geopolitiska läge än att exponera landet för ex. femtiomiljarders lån till försvarsmateriel och ett kanske större belopp till infrastruktursatsningar.
Per Tengblad
Ett utmärkt förslag utav Per Tengblad. En möjlig vidareutveckling utav dessa tankar är att låta Riksbanken köpa dessa ”försvars obligationer”. Detta för att ge inflationen en knuff uppåt från rekord låga nivåer samt för att bidra till en konkurrenskraftig valuta kurs. Detta kallas Quantitative Easing (QE) och den Europeiska Central Banken (ECB) har som bekant nyligen annonserat liknande åtgärder.
Tillsammans ger denna försvarsobligation tre viktiga effekter. 1. Omedelbar beställning utav viktiga system till försvaret 2. Minskad arbetslöshet och ökad BNP 3. Ökad inflation samt en konkurrenskraftig valutakurs
/Fredrik Ervanius
Mycket bra redovisning! Det känns så viktigt att skriva om förslag till ambitioner nu och inte bara prata problem eller pengar. Gårdagens politiska debatt kändes dock nedslående. Mycket låg nivå och förståelse för situationen. Det var mycket prat om att det finns andra problem som miljöhot m.m. Många upprepade att det inte finns ett direkt hot mot Sverige. Alla dessa ord framstår som man försöker minimera ökade försvarsambitionen. Vi får väl se. En del hänger nog också på vad Försvarsmakten kommer trycka på för behov.
Säve är betydligt bättre än Halmstad tack vare berghangarerna som kan användas som skyddade förråd, lång startbana mm. https://krigsmakten.wordpress.com/2015/01/14/save-flygplats-laggs-ner/
Vi kunde ju även omfördela 10 miljarder från bankfonden http://www.svd.se/naringsliv/ursakta-kan-vi-fa-tillbaka-vara-34-miljarder_4033833.svd
Sverige skall satts på en Yrkeselitiskt Krigsmakt med största Rörlighet.
En Krigsmakt som inom ett dygn eller två,
i sin helhet,
skall kunna vara Utgångsgrupperad ock slå till var som helst i Sverige.
Verkställ !.
Arne Strand.
Johan W och Per T ! Mycket bra på alla sätt och vis. En liten detalj som rör de amerikanska hangarfartygens förstärkningstransporter med flyg till Norge och Sverige. Detta har övats många gånger under kalla kriget. Sverige flygbastätt på den tiden söder linjen GÄVLE – OSLO.
Men det ryska ubåtshotet mot hangarfartygstyrkorna i de norska fjordarna måste beaktas. Det är bara i de stora fjordarna som hangarfartygen har så mycket utrymme att de kan gå i högsta fart , 30 knop , för att möjliggöra starter och landningar av sitt flyg. US NAVY övade under två år hur man ska hantera hotet från tysta ubåtar mot hangarfartygsstyrkor. Detta gjorde man mot svensk ubåt typ GOTLAND . Det har vi nytta av under en konflikt. Miniubåtshotet mot hangarfartygen när de förtöjt eller ankrat måste också beaktas. Jämför britternas anfall med miniubåtar mot det tyska slagskeppet Tirpitz under VK II.