Nu är det nära! Sverige kommer att bli medlem i Nato. Nu behöver vi börja tänka, planera och agera som en del av alliansen. Medlemskap i Nato innebär att nya krav kommer att ställas men det kommer också att medföra nya möjligheter för Sverige och Sveriges försvar. Kriget i Ukraina visar på allvaret och ger många erfarenheter militärt men också andra vad gäller vikten av ett uppbyggt totalförsvar.
Det som inte kommer att utgöra någon skillnad är säkerhetspolitikens två övergripande målsättningar. Den första är att vårt försvar, även i framtiden som en del av Nato, skall vara så utformat att det med trovärdighet avhåller Ryssland från att anfalla Sverige. Den andra målsättningen kommer också i framtiden vara att om vi inte lyckas avhålla från angrepp ska vi uthålligt försvara Sverige. Försvaret ska i framtiden byggas för Sveriges behov men också för bästa möjliga integration med övriga medlemsländer i Nato. Såväl av krigsavhållande skäl som för att optimalt kunna försvara Sverige och övriga Norden är det fundamentalt viktigt att aktivt möjliggöra att stridskrafter och andra resurser ur Nato kan tillföras svenskt territorium.
Som en grund för detta behöver värdlandsavtal och övriga regelverk finnas. Den civila och militära infrastrukturen behöver vara anpassad för att ta emot resurser i de geografiska områden som kan vara aktuella. Utöver detta behöver planering, samverkan och övningar genomföras för att det ska fungera.
Riksdagens inriktningsbeslut för försvaret 2020 poängterar att Sverige ingår i ett större operationsområde än bara själva närområdet. Utifrån det resonemanget lyfts vissa delar av Sverige fram som särskilt viktiga. Ett av de utpekade strategiskt viktiga områdena är Trondheimsområdet och delar av Jämtlands län. Detta strategiskt viktiga område skulle kunna ges en funktion som Nordens nav för Natoförstärkning.
De militärgeografiska förutsättningarna talar för områdets betydelse, inte bara militärt utan också civilt genom möjligheterna till värdlandsstöd och basområden. Försvarsberedningen förde inför 2020 års inriktningsbeslut för försvaret ett resonemang om områdets betydelse redan när vi inte var Natomedlemmar. Nu är det resonemanget ännu viktigare. En av de stora förändringarna med ett Natomedlemskap är att såväl när det gäller att avskräcka från angrepp som att avvärja ett angrepp är vi inte ensamma utan tillsammans med 31 andra nationer. Slutsatsen av detta är att alla åtgärder som kan underlätta det aktiva och konkreta samarbetet är av godo. Den insikten och den strävan behöver lyftas fram i samtalet om hur Sverige bäst ska finna sin roll inom Nato och därigenom också hur Natomedlemskapet optimalt ska gynna Sveriges säkerhet.
Vi behöver en helhetssyn där byggandet av förutsättningar för Nato att förstärka Sverige är en prioriterad åtgärd i sig vid sidan om att bygga förmåga hos Försvarsmakten. Det civila försvaret har en stor påverkan parallellt och samordnat med det militära försvaret. Det gäller det civila försvarets alla uppgifter, inte bara den att stödja Försvarsmakten.
Området Trondheim – Östersund medger att militära förband ur Nato och andra resurser ur alliansen kan tillföras ett område med strategiskt goda förutsättningar. I området finns redan en amerikansk marinkårsbrigad förhandslagrad. Trondheimsområdet har god tillgång till hamnar, flygfält, järnväg och ett vägnät in i Sverige. Örlandsbasen i Trondheimsfjorden är huvudbas för Norges F 35. En tydlig fördel med området är att om det förbereds för att vara ett nav för Natoförstärkning kan man därifrån nå olika operationsområden såväl norrut mot Nordkalotten som söderut mot Mälardalen samt via norra Östersjön även mellersta Finland.
Området Trondheim – Östersund och vidare mot Östersjökusten är sedan gammalt ett genomfartsområde i öst-västlig riktning. Handel och samverkan mellan Jämtland och Tröndelag har historiska anor inte minst tack vare tillgången till isfri hamn. Flera gränsöverskridande projekt pågår för närvarande, bland annat Fellesrådet, ett samverkansorgan för politiska integrationsprojekt. Området är erkänt som gränsregion av Nordiska Ministerrådet. Logistikprojektet Mittstråket har som syfte att förbättra resor och godstransporter i området.
Dessa projekt kan också nyttjas för planering att bygga upp ett bas- och genomfartsområde för förband och övriga resurser ur Nato.
Den strategiska effekten av att allt detta blir att de nya förutsättningarna med Natomedlemskapet lyfts fram och förstärks. Sveriges säkerhetspolitik ska inte som tidigare främst bygga på utvecklingen av de egna stridskrafterna. Det gäller också att aktivt och tydligt förstärka effekten av att vi tillhör en allians vars övriga medlemmar är villiga att stödja oss. Att möjliggöra och manifestera ett sådant sammanhang bör bli en av grunderna i Sveriges framtida försvar inom ramen för ett Natomedlemskap. Om det fungerar kommer det att ha påtaglig inverkan på Rysslands vilja och förmåga att angripa oss.
Försvarsmakten redovisade i oktober 2022 underlag för fortsatta politiska ställningstaganden. Av redovisningen framgår många nödvändiga åtgärder för att förbättra krigsdugligheten i Försvarsmakten och hur Sverige bör närma sig Nato. Dessvärre lyckas inte Försvarsmakten i tillräcklig grad lyfta fram en helhetssyn kring det som tillkommer med Natomedlemskapet. Utöver det som alltid gäller, att se till att vi kvantitativt och kvalitativt har bra krigsförband, behöver försvaret av Sverige bygga på strategiska förhållanden och sammanhang i tillägg till det militära försvaret. Det behöver dessutom bygga på närvaro och trovärdig möjlighet till tillförsel av förband och andra resurser till strategiskt viktiga områden.
Förhoppningen och förväntan är att politiken skall kunna hantera frågan med en bättre helhetssyn än Försvarsmakten. Natomedlemskapet ger unika möjligheter som, om de utnyttjas rätt, påtagligt kan förstärka Sveriges försvar.
Efter drygt 200 års alliansfrihet behöver vi lyfta blicken. Vi kommer inte längre att samverka med och bidra till Nato. Vi kommer att vara Nato!