Jag lovade i det föregående inlägget att återkomma till en tvärvetenskaplig fundering om totalförsvar och samhällssäkerhet och även till de efterfrågade hängrännorna mellan stuprören i statens förvaltning. Detta inlägg handlar om hur svensk organisationskultur i allmänhet och förvaltningskultur i synnerhet är stadd i förändring och hur vi kan använda det till vår fördel i syfte att höja tröskeln för angrepp.

Som du kanske minns skrev jag om Nassim Nicholas Talebs bok om svarta svanar. Jag skrev att de flesta som refererar till begreppet ”svart svan” har missat den delen av Talebs resonemang som handlar om att en ökad robusthet gör det möjlighet att agera offensivt och proaktivt när tillfälle ges – givet att oordningen och det oförutsägbara tillåts påverka och stärka aktörens förmåga. Detta beskrivs närmare Talebs bok ”Antifragile”.

Försvarsmakten, Polisen och resten av totalförsvaret borde vara experter på detta förhållningssätt, men är det så i verkligheten? Kan vi lära något av finansbranschen som Taleb kommer ur? Kanske är vi inte så bra på det för att vi inte tillåter kreativiteten att flöda? Låter det långsökt?

FOI publicerade 2017 en rapport med namnet ”Att använda scenarier i planering för civilt försvar”. På sid 12 slår man fast att ”Målet med scenarioplanering är att hitta robusta strategier”. Jag är inte överens med ordvalet ”hitta” men jag förstår att scenarier triggar fantasin och kreativiteten så att de som medverkar till scenarieutvecklingen också ”hittar” eller föreslår olika delmängder i vad som på sikt kan bli en strategi. I slutet av rapporten ges några exempelscenarier med fantasifulla namn som ”Den eskalerande hybridkonflikten”, ”Den längsta skymningen” och ”Den kortaste dagen”. Det är den alltid lika utmärkte forskningsledaren Daniel K Jonsson som är rapportens författare och han har (tillsammans med kollegor på FOI) i en delrapport av projektet ”Civilt försvar i gråzon” använt sig av en rad populärkulturella alster för att få idéer till scenarier, till exempel den svenska dystopiska filmen ”Den blomstertid nu kommer”, zombiefilmen ”Dawn of the dead” men även den för Krigsvetenskapsakademins trogna följare väl bekanta trilogin ”Operation Garbo”.

Scenarioplanering, FOI, 2017

Scenarioplanering, FOI, 2017

Vad har Daniel Jonssons forskningsarbete med Talebs ”antifragile”-resonemang att göra? Det handlar helt enkelt om att vara kreativ och fantasifull, arbeta med scenarier och göra det brett, tvärs över alla discipliner och stuprör – precis som författare, regissörer och producenter av skönlitteratur och populära filmer och TV-serier gör. Jag skall strax knyta ihop resonemanget men för att skapa förståelse för hur detta kan kanaliseras till ett förbättrat styrkeförhållande visavi en angripare måste jag först snudda vid svensk organisationskultur och förvaltningshistoria.

Låt oss för jämförandets skull börja med att titta på några tänkbara antagonister:

Chefen för Lau China Institute på King’s College i London, Kerry Brown, har i sin senaste bok ”Contemporary China” beskrivit Xi Jinpings utmaning med en föråldrad partinomenklatura som efter hand tappat kontakten med verkligheten men också om det mentala och kulturella avståndet mellan Beijing och det framgångsrika Guangdong. Brown menar att det svåraste har Xi Jinping framför sig – att reformera det kommunistiska partiets elit.

Ryssland har gått en annan väg, (läs t.ex. Michail Zygar ”Männen i Kreml” eller Claes Ericson ”Oligarkerna” för att förstå det Ryssland som angriper oss) nämligen den maffialiknande affärsstruktur där Vladimir Putin är CEO. En liten krets av några hundra personer bedöms kontrollera en mycket stor del av den ryska ekonomin.

Är inte dessa samhällens opportunistiska initiativförmåga att jämställa med nätverkssamhällets robusthet? Nej, inte om man betraktar utfallet. I händelse efter händelse tycks de underifrån initierade aktiviteterna ha lett till det ena debaclet efter det andra. Exempelvis Skripal-förgiftningen, Berlin-mordet, Olympia-hacket för Rysslands del eller de kinesiska brösttonerna mot svenska media eller försöken att diskreditera svensk turistnäring. Kanske ser Kreml krigen i Ukraina och Georgien som framgångar, det beror på den strategiska målsättningen. Men att de kommer att fortsätta agera  och förfina sina metoder råder inget tvivel om.

Den 25 september i år genomförde Utrikespolitiska institutet ett utmärkt seminarium om Ryssland där det konstaterades att utvecklingen i Ryssland endast kan vändas genom civilsamhället. Enskilda individer, föreningar, kyrkan, familjer, hushåll och individer är de som idag gör de mest framgångsrika försöken att reformera Ryssland. Samhällets högsta skikt är för korrumperat, låst i en oändlig spiral av nepotism och korruption.

Sverige är förskonat från en partinomenklatura som utnämns till livslång tjänstgöring i myndighetssfären efter partipolitiskt värv. Sverige är förskonat från en näringslivsmaffia som delat upp de ekonomiska tillgångarna mellan sig och sina affärsvänner.

  • Sverige är tillsammans med Danmark, Finland, Nya Zealand och Singapore världens minst korrumperade länder[1].
  • Sverige är världens näst bästa land att göra affärer i enligt tidskriften Forbes[2].
  • Reputation institute har utsett Sverige till ”most reputable country in the world”[3].

Detta är några av de styrkor som Taleb efterlyser på individ- och företagsnivån. Sverige har dem på nationsnivån.

Den moderna svenska organisations- och förvaltningskulturen har påverkats starkt av fyra företeelser:

  • ämbetsmannaskapet (förstärkt och utvecklat av Fredrik I:s, Gustav III:s och Karl XIII:s ordensväsende)
  • folkrörelserna (väckelse-, nykterhet- och arbetarrörelserna)
  • den allmänna värnplikten (vilket lade grunden för individuell fysisk robusthet och samhällsrobusthet i form av det ”gamla” totalförsvaret)
  • de plattare organisationerna (exemplifieras av Jan Carlzons ”Riv pyramiderna” och ”du-reformen”)

Sverige har en mycket stark civilsamhällestradition och förvaltningskultur att vila på och det finns ett arv av individuell robusthet och integritet. I tider av transformation och stark förändring har civilsamhället alltid spelat en stor och ofta avgörande roll. De platta organisationerna är bryggan från ämbetsmannaskapets och folkrörelsernas Sverige – in i nätverkssamhället.

Syntesen är alltså att det vi behöver göra nu – med hjälp av scenarioplanering – är att gifta ihop traditionerna med nätverkssamhället. En önskvärd bieffekt av det är att vi kortsluter stuprören, vi binder ihop alla samhällssektorer, vi kopplar ihop stat, kommun, landsting, företag, föreningar, stiftelser, hushåll, trossamfund och intresseorganisationer i olika redundanta nätverk vilket leder till ett robustare samhälle och en högre tröskel mot angrepp.

I denna artikels titel använder jag metaforen ”spindelväv”. Det forskas idag på så kallade ”artificiella neuronnät” som är uppbyggda på liknande sätt som den mänskliga hjärnan. Detta bör vara förebilden för nätverkssamhället. Det är i ett sådant nätverk energimässigt lika långt mellan alla noder. Det är inte särskilt energikrävande för en medborgare att framgångsrikt kommunicera med en riksdagsledamot, en soldat kan meddela sin syn på en fråga direkt till överbefälhavaren och VD för Vattenfall kan prata med GD för Energimyndigheten men också med GD för MSB eller hamnchefen i Slite om det skulle behövas och – på ett informellt och direkt sätt som på 1960-talet hade varit stört omöjligt. Hierarkier och stuprör är energislukande och tröskelsänkande.

Målet bör vara att bygga en samhällsrobusthet bestående av redundans (jämför med hur och varför internet byggdes upp) och resiliens som tillsammans utgör en kostnadseffektiv tröskel mot angrepp.

Varför ägnar vi oss inte åt detta oftare? Kanske för att vi saknar fantasi. Med hjälp av ett scenario eller för den delen ett drama på bio eller TV kan vi komma på andra tankar. Lite mod och formuleringsförmåga hjälper också till förstås.

Sverige skulle på detta sätt kunna bygga ett nätverkssamhälle som inte är slarvigt opportunistiskt utan robust och ”antifragilt”.

Freddy Jönsson Hanberg är rådgivare, reservofficer och grundare av Totalförsvarsstiftelsen

Lästips:

Nassim Nicholas Taleb, “Antifragile: Things That Gain from Disorder”
UI-podden, “Hur kan vi prata om Ryssland?” Martin Kragh samtalar med Anna-Lena Laurén, Kristian Gerner och Stig Fredriksson
Kerry Brown, Contemporary China
Michail Zygar, Männen i Kreml
Claes Ericson, Oligarkerna
”Civilt försvar i gråzon” Daniel K. Jonsson, Jenny Ingemarsdotter, Bengt Johansson,Niklas H. Rossbach, Christoffer Wedebrand, Camilla Eriksson
”Att använda scenarier i planering för civilt försvar”, Daniel K. Jonsson


Noter

[1] Transparency International Corruption Perception Index, Januari 2019, https://www.transparency.org/cpi2018
[2] Forbes Best Countries for Business, 19 december 2018, https://www.forbes.com/best-countries-for-business/list/
[3] RepTrak, Repuation Institute, 21 juni 2018, https://www.reputationinstitute.com/about-ri/press-release/sweden-earns-top-spot-most-reputable-country-world

Mer av samma författare