Den amerikanska kränkningen av svenskt luftrum (Gotland/Öland) för två veckor sedan har hållt de nyvaknade medieintresset för vårt försvar och säkerhet vid liv. En sådan grov kränkning är inte acceptabel.

Det finns förvisso förmildrande omständigheter som att det var ett obeväpnat signalspaningsflygplan och det verkar ha varit någon form av undanmanöver från en slags konfrontation med ryska luftförsvaret. Försvarsmakten verkar också ha haft läget under hyfsad kontroll och snabbt kunnat värdera vad som hänt, även om inte alla detaljer är kända.

Versionerna varierar något. Det officiella beskedet från USA:s ansvarige militära befälhavare vid US EUCOM i Tyskland sade på sin Facebook-sida igår att man själva felaktigt dirigerat in sitt plan i svenskt luftrum för att undvika ”a possible encounter by Russian aircraft”.

En miltär källa (i USA?) uppger däremot för CNN att planet först utsattes för målföljning av radar, vilket jag tolkar som en radar till något luftvärnssystem. Med tanke på nedskjutningen av MH17 dagen innan är det inte undra på att besättningen i så fall svängde undan, och det verkar vara den mest troliga teorin.

Skulle denna version med radarn stämma är det en ovanlig och ganska aggressiv handling från rysk sida. Med flygplan har man tidigare i år uppträtt aggressivt mot samma typ av signalspaningsplan (RC-135) i Okhotska havet mellan Ryssland och Japan. En rysk Su-27 Flanker lade sig då 30 meter över det amerikanska planet och svängde sedan snabbt undan, vilket skapade en otrevlig turbulens för den besättningen. Men att göra målföljning med luftvärn är trots allt en helt annan nivå.

Den viktigaste läxan är emellertid att lägga händelsen på ett band av tidigare händelser och se att framförallt den militära, men även den politiska spänningen, nu har ökat väsentligt i vårt närområde de senaste fem-sex åren.

Mycket talar för att vi får en kämpig start på hösten i Östersjöområdet. Augusti är en månad med historisk hög aktivitet i rysk historia. Polen, Manchuriet, Tjeckoslovakien och Georgien har blivit invaderade de senaste 100 åren i den månaden. Kommer det till regelrätta slag mellan ryska och ukrainska förband den närmaste tiden, så kommer det att märkas här också med kraftigt förhöjd aktivitet i det som är stormakternas strategiska kroppsspråk.

Men, det finns även andra saker som kan utlösa febril verksamhet i vårt närområde. En grupp oppositionella i Kaliningrad tänker arrangera en manifestation den 17. augusti som verkar spela på en anslutning till Litauen för den ryska exclaven. Detta datum är ingen slump för i Sibirien har man tidigare annonserat den dagen till en demonstration för självbestämmande. Se där, hur svårt det kan vara att hålla kvar anden i flaskan när man storstilat talat om folkens självbestämmande.

I den ryska såväl som i den kinesiska historien är det dock den starke som bestämmer, även över folkets självbestämmande. Inom och utom landet dessutom numera. Om detta skulle upplevas som ett hot av den ryska ledningen, så ökar ju risken för någon form av större avledningsmanöver av typen Ukraina. Om landet skulle befinna sig i krig, så blir det ju direkt livsfarligt för människor att delta i sådana samlingar.

Ett Kreml som ser konspirationer och inringning av NATO som verkliga hot mot landet kan snabbt bli väldigt nervösa. Därför är det i sammanhanget väldigt bekymmersamt att landet år 2000 skaffade sig en ny militärdoktrin, där man introducerade ett koncept för de-eskalation med hjälp av kärnvapen.

Doktrinen som drevs igenom omedelbart efter Kosovokriget 1999. Pådrivande var bland annat dåvarande sekreteraren i det ryska säkerhetsrådet, en en viss Vladimir Putin som på våren 2000 i egenskap av ny president undertecknade denna. Bakgrunden var den kraftiga konventionella underlägsenhet som Ryssland då befann sig i visavi NATO. För att inte förlora ett konventioellt krig var tanken att man vid ”kritiska situationer för den nationella säkerheten” skulle kunna använda kärnvapen som en slags begränsad demonstration för att kyla ned läget.

Fundamentet i konceptet består i kärnvapenladdningar hos långräckiddiga kryssningsrobotar avfyrade från luften. Den så kallade Ryska påsken 2013 skulle kunna ha varit en övning för ett sådant scenario.

De bägge överljudsbombplanen Tu-22M3 har en total kapacitet på 20 kryssningsrobotar av typen Kh-15/AS-16 Kickback med en räckvidd på minst 30 mil eller sex exemplar av den äldre och tyngre roboten Kh-22/AS-4 Kitchen med en räckvidd på minst 55 mil. Den totala sprängkraften ligger på 5-6 MT, vilket motsvarar cirka 350 Hiroshimabomber. För att begränsa skadan och eskalationen i en attack är det troligt att Ryssland i första hand tänker sig att anfalla militära mål till skillnad hur det var under kalla kriget, då planerna också innehöll anfall på befolkningscentra.

2010 skärptes i och för sig skrivningen i doktrinen vid en revidering. Nu är det bara då ”själva statens existens är hotad” som kärnvapen i de-eskaleringssyfte kan användas. Men, ett angrepp på Ukraina som kör fast med hjälp från USA/NATO till Ukraina samtidigt som någon form av uppror sker i perferien av det ryska riket kan upplevas som ett stort hot av stressade människor. Mot staten – och därmed sig själva – för dem som moderniserat Ludvig XIV påstådda uttalande till ”Staten – det är vi”.

Det finns även andra beklagliga utvecklingar på kärnvapenområdet och det är den nygamla nyheten att Ryssland bryter mot INF-fördraget om medeldistansvapen (50-550 mils räckvidd). Det är de ryska proven med det välkända Iskander-systemet som spökar och som USA först nu har tagit bladet från munnen om.

INF-avtalet var en fantastisk framgång, där presidenterna Gorbatjov och Reagan 1987 avskaffade en hel klass av vapenbärare. Medeldistansrobotorna var varken strategiska eller taktiska och blev därmed ett hot för Västeuropa när Sovjetunionen introducerade SS-20 på 70-talet med fast bränsle, längre räckvidd och bättre precision.

Ryssland har de senaste åren utprovat en ny version av den taktiska, ballistiska robotsystemet Iskander. Genom att ta fram en version av systemet som också kan avfyra en kryssningsrobot (Iskander-K) med längre räckvidd, så återkommer fenomenet igen. Uppgifterna om räckvidden för kryssningsroboten varierar mellan 50-200 mil beroende på källa. I förra veckan publicerades bilder på kompletta system som sades vara tagna vid Västra militärdistriktets robotbrigad i Luga, cirka 10 mil från estniska gränsen.

Detta innebär att Ryssland agerar både destabiliserande och väldigt beräknande. Genom att i teorin hota Central- och Östeuropa med dessa vapen, så hotar man inte direkt USA samtidigt som president Obama måste svara för att försäkra den europeiska delen av NATO om att den inte är övergiven. Om USA/NATO svarar på samma sätt som med Pershingsystemets utplacering på 80-talet, så väntar en uppslitande strid igen om detta.

Ett annat alternativ är att Ryssland helt sonika lämnar INF-fördraget med hänvisning till att USA 2002 lämnade ABM-fördraget om begränsningar av anti-ballistiska robotar från 1972. Detta är inte jämförbart, men det spelar ingen roll för en alltmer intensifierad informationskrigföring från Moskva.

Summa summarum har har risken för användning av kärnvapen de senaste åren gått från närmast obefintlig till knappt möjlig. Med en rysk upplevelse av säkerhet från den egna doktrinen och moderniserade kärnvapen kombinerat med en kraftig upprustning av de konventeninella stridskrafterna har riskerna för ett öppet konventionellt krig i Europa ökat från knappt möjligt till fullt möjligt.

Det är sådana här angenäma frågor kring ökad spänning mellan stormakterna och rysk aggression som en ny regering efter höstens val plötsligt kan ställas inför. Med tanke på den allvarliga och varaktiga försämring som pågår av det säkerhetspolitiska läget i Europa, så finns det ökande risk att en eventuell rödgrön regering springer in i ett förlopp som den inte har en mental varseblivning för. I alla fall inte i Miljöpartiet. En slags motsvarighet till Tjernobyl och Fukushima för kärnkraftsvännen alltså, något som man borde kunna relatera till för att förstå påfrestningen på sina tidigare sanningar.

Om läget skulle bli akut sämre, så kommer det krävas ett fantastiskt trix att ställa till rätta år av försvarsförsummelser på kort tid. Får jag be om största möjliga tyssstnad…..?

Mer av samma författare