Utrikesminister Carl Bildt rev upp debatten i fredags sedan han tillbakavisat uppgifterna om att det ryska bombflyget övat mot svenska mål i påskhelgen. Det finns ingen saklig grund för det påståendet, enligt utrikesministern.

Som väntat blev det liv i luckan under fredagen. Flera försvarspolitiker ifrågasatte Carl Bildts dementi ur olika aspekter. Med så många uppgifter i svang inställer sig frågan: Vem kan man lita på?

I själva sakfrågan ligger nog Carl Bildts version bäst till. Vi har fyra källor i försvarsutskottet som kommenterat uppgifterna. Allan Widman (fp) som är den som varit mest kritisk anger ”sakliga omständigheter”, Peter Rådberg (mp) håller med Carl Bildt och från Peter Hultqvist (s) refereras ingenting om påståendet. Det fanns sannolikt inget som utskottets ordförande sa i sakfrågan, som var värt att ta upp i tidningen som på tvärs mot utrikesministern. Centerns Staffan Danielsson skriver på sin blogg att han tycker att SvD påståenden är ”lite vinklade”.

Vidare finns en anonym källa i SvD som kommenterar att denne inte ser några sakfel i SvD:s rapportering. Vi får förutsätta att källan är citerad eftersom denne bedöms ha en trovärdig insyn i skeendet kring den omtalade flygningen. Å andra sidan har Försvarsmakten genom sin insatschef, generallöjtnant Anders Silwer, i praktiken dementerat uppgifterna tidigare. Samme general har informerat utskottet om flygningen, så det innebär att ledamöterna baserar sina uttalanden bland annat baserat på den informationen.

Vi får nog backa lite till tidsperioden och lägga ut en kronologi över skeendet. Om ni kommer ihåg så var läget på koreanska halvön spänt sedan en tid tillbaka. Både USA och Ryssland flög långdistansuppdrag med strategiskt flyg över koreanska halvön, och torsdagen den 28/3 höjdes temperaturen sedan USA:s styrkor i Sydkorea meddelade att två stycken B-2 flugit ett övningsuppdrag i området. Kort sagt en styrkedemonstration.

Samma dag hade den ryske presidenten, Vladimir Putin, på väg hem från BRIC-mötet i Sydafrika beordrat en beredskapskontroll i det södra militärdistriktet. Assad hade inför mötet skickat ett brev till ledarna i BRIC och bett om hjälp att få slut på kriget. Efter midnatt – närmare 24 h efter Putins order – uppträdde de två bombflygplanen i närheten av Gotska Sandön och återvände samma väg.

I mitten av juli 2012 uppträdde ryskt strategiskt bombflyg i Östersjön, något jag kommenterade här apropå Syrien. Den gången var det en beredskapskontroll för de strategiska kärnvapenstyrkorna. Den 26. och 27. februari i år övade Tu-22M attacker med kryssningsmissiler mot en amerikansk Aegiskryssare och en fast installation i Japan (enl amerikanska uppgifter), så beteendet är på intet sätt nytt.

Det finns ett antal andra, starkare kandidater som mål för en övning med det strategiska bombflyget, som amerikanska hangarsfartygsgrupper i Norska havet och Öresundspassagen. Syftet med sådana attacker skulle vara att förhindra amerikanska förstärkningar av luft- och marinstridskrafter och att isolera Östersjön inför/under operationer i vårt närområde.

Det ligger mer nära till hands att denna typ av mål var föremål för övningen än två stridsledningscentraler i Sverige, även om det inte kan uteslutas. Här bor nog förklaringen till SvD:s publicering och utrikesministerns dementi kan vara sanna samtidigt. Vi vet inte, utan det är en bedömning där det finns ett par faktorer som talar för svenska mål, medan andra, starkare faktorer talar för motsatsen.

Det förtar inte det faktum att det finns ett glapp mellan Regeringens och Försvarsmaktens försäkringar om att vi hade koll, och att inga plan fanns för att markera svensk beredskap. Precis som USA:s försvarsstabschef, general Martin Dempsey, har vittnat om i samband med hearingar om attacken på landets konsulat i Benghazi – är man inte beredd tar det tid att reagera.

Han menade att USA inte hade hunnit ingripa under det 10-12 timmar långa skeendet, trots sin ofantliga militärmakt och med en stor flygbas i Aviano i Italien. Den tidigare försvarsministern Robert Gates betecknade igår det som en ”serieteckningsuppfattning” att det är bara att hoppa i ett plan, och kasta sig in i vad som helst.

Skillnaden är att en småstat har betydligt mindre tolerans för felbeömningar än en supermakt.

………..

En annan intressant vinkel i intervjun med Carl Bildts är passagen med ”ambitiös modernisering” angående de ryska satsningarna på sina militära utgifter. En alltmer förvånad omvärld har det senaste året tagit del av en uppåtpekande rysk militärekonomisk linjal som beskrivs från regeringshåll som en modernisering från låg nivå, medan en motsvarande, horisontell svensk linjal är en kraftig förstärkning av försvarsförmågan.

Men här hade allt utrikesministern lite otur med timingen. Ett par dagar innan intervjun annonserade premiärminister Medvedev att moderniseringsmålet för 2020 är en omsättning av materielen till 75% (tidigare officiella besked 70 %). Han anförde att den egna rustningen bara kan jämföras med andra världskriget och tiden efter kriget.

Försvarsberedningen arbetar just nu i slutskedet av sin omvärldsanalys. Ledamöterna är nyss hemkomna efter en lång studieresa till USA, Kina och Singapore. Det återstår att se om partierna hittar en linje som kan verka samlande eller om de säger sig behöva ytterligare studietid. Det är inte säkert att de två största partierna vill se en valrörelse med försvarsfrågan som en joker.

………..

Min sammanfattnade reflektion kring förändringarna i omvärlden är att vi som vill se ett starkare försvar tenderar att överskatta betydelsen av kortsiktiga skeenden, medan de som spelar ned det ryska förmågelyftet tenderar till att underskatta betydelsen av långsiktiga förändringar.

Vi ser helt enkelt det vi vill se, ett känt fenomen från psykologin. Vi vet också att ständiga varningar undergräver den egna trovärdigheten och att bortviftande av indikationer ökar betydelsen och genomslaget av överraskning.

Ett samhälle som bara vill reagera på Björnen sover eller Vargen kommer är ett utmärkt mål för mer eller mindre sofistikerade informationsoperationer.

Aftonbladet

Mer av samma författare