Skambelagt transportmedel! Vilka konsekvenser kan bli följden? Foto: Shutterstock.com

Ett sedan något år ofta förekommande ord i media är ”flygskam”, med koppling till miljödebatten. I Sverige, bör jag tillägga, för diskussionen förs på ett annat sätt i de flesta länder som vi normalt jämför oss med. Grundsyftet är gott, d v s vi behöver reducera utsläppen av klimatpåverkande växthusgaser.

Men är det rimligt att skambelägga en företeelse som utgjort grunden för globaliseringen och därtill kopplad utbredd handel, kulturutbyte och välståndsökningar i merparten av jordens länder?

Sveriges befolknings flygresande står för ca en promille av de totala utsläppen från flyg, men per capita är det klart högre än det globala genomsnittet. Hela den svenska ökningen kommer från utrikesflygandet, som ökat med nästan 3 % per år, medan vårt inrikes flygresande snarare minskat något. På grund av den kraftigt ökande rörligheten hos befolkningen i Asien och Afrika ökar dock det totala flygandet ännu mera, med ca 4 % per år. Således ser vi idag en ökning av antal flygresor och deras utsläpp som ligger långt över vad det totala svenska flygandet genererar. Ett drastiskt men ensidigt svenskt skam-drivet flygstopp skulle således få en ganska liten effekt.

Men ett sådant argumenterande kan anses vara ihåligt, eftersom ”droppen urholkar stenen” och ”någon måste visa upp goda exempel för andra”. Mina motargument har dock en helt annan utgångspunkt, som förhoppningsvis också förklarar mitt rubrikval som ett relevant ämne i denna försvarsanknutna blogg.

Ordet skam är – i ett psykologiskt perspektiv – förlamande. Och förlamning innebär att stänga av kraften att utveckla. Det motverkar förmågan att vara kreativ, som är en av människans främsta egenskaper för att förändra. Självklart ska även vi förändra vårt beteende, flyga med förnuft, äta mera närodlat, energieffektivisera med mera, men fundamentalism är sällan en lösning. Det finns andra kraftfulla redskap om vi verkligen vill påverka utvecklingen. Naturvetenskap och teknik har i alla tider erbjudit fantastiska redskap för att skapa bestående förändring.

Sverige är idag en högteknologisk nation, med framgångsrika företag och en stor innovationskraft. Det finns många orsaker till det senare, där ett öppet samtalsklimat, fri universitetsutbildning, stor tilltro till och omsorg om individen samt en väldigt exportberoende handel, har lett fram till att vi bl a ligger bland världens tio främsta nationer vad gäller flygteknik- och flygmotorkompetens – militärt bland de fem främsta. Inom vissa områden är vi världsledande och detta har resulterat i ett mycket högt anseende i internationella flygtekniska sammanhang. Nya generationer flygplan och flygmotorer tas ofta fram i stora internationella utvecklings­program, där några av de tydligaste målen är bränslesnålare, tystare och mindre klimatpåverkande flygsystem. Det utvecklas också nya bio­bränslen och efterhand kommer eldrivet flyg att bli en verklighet, i alla fall för korta flygtransporter. I dessa sammanhang efterfrågas ofta svenskt kunnande och svenska företags medverkan. Denna kompetens är redan idag med och påverkar utformningen av framtida flygplans- och framdrivnings­teknologier, hand i hand med svensk framstående forskning kring nya material och produktions­teknik. Flygsektorn påverkar således även andra kvalificerade utvecklingsområden i landet.

Men om flyg blir ett skällsord faller mycket av attraktionskraften för ungdomar att satsa på flygteknisk högre utbildning och forskning. Utan tillströmning av nya kompetenta medarbetare minskar konkurrenskraften hos de svenska flygföretagen, där Saab och GKN Aerospace (tidigare Volvo Aero) är de största. Då upphör efterhand möjligheten att ta positioner i de stora internationella programmen och därmed att låta den smarta svenska innovationskraften bidra till att uppnå flygets högt satta och mycket ambitiösa klimatmål. Och satsningar på framställning av biobränsle för flyget förutsätter att det finns underlag och statlig ambition för flygtrafik över hela landet och med en rimlig volym.

Om intresset för flygteknik generellt minskar i Sverige försvåras också företagens förutsättningar att rekrytera spetskompetens till det militära flygets vidareutveckling. Och stridsflyg är av regeringen utpekat som ett väsentligt, nationellt säkerhetsintresse. När Försvarsmakten inom några år tillförs Gripen E är det med en planerad livslängd på minst 30 år. Under hela den tiden behöver anpassningar ske till omvärldens teknikutveckling och då behövs spetskunniga ingenjörer hos Saab och deras underleverantörer. GKN i Trollhättan fick alldeles nyligen beställning på att ta hand om tekniskt stöd och underhåll även för den nya motorn i Gripen E. Det innebär även där behov av kvalificerad kompetens under flera decennier framöver, i detta fall inom flygmotorområdet. Genom smarta lösningar på tekniska utmaningar kan även de militära stridsflygplanen göras snålare, renare och tystare när så behövs (men be dem inte flyga tyst och sakta när de väl ska göra insatser i en skarp situation!). Och både Saab och i väldigt hög utsträckning GKN är viktiga spelare även för civila flygsystem.

Därmed har jag kommit till det ämne som jag brukar prioritera i KKrVA blogg, nämligen vikten och behovet av kompetens, forskning och teknikutveckling. Det är en förutsättning för att bevara vår självständighet och förmåga att anpassa våra system (militära såväl som civila) till våra egna behov, även när omvärlden blir otrevlig. Så min uppmaning är att se längre än till att uppfatta flyg och flygande som något negativt! Flyg har varit, och kommer att förbli, en förutsättning för just-in-time-leveranser av människor, färskvaror, mediciner m m. Genom att fortsätta vara en viktig aktör i den flygtekniska utvecklingen kan Sverige bidra till att göra flyget, såväl det civila som det militära, mindre klimatpåverkande och till nytta för världens växande globala handel och transportbehov samt trovärdigt i en säkerhetspolitisk kontext.

I den just utgivna strategiska agendan, NRIA Flyg 2020 (tillgänglig på nätet på innovair.org/nria2020) finns intressanta fakta kring modern flygteknik och hur den utvecklas för att stödja ett hållbart samhälle.

Författaren är överste, fil lic och ledamot av KKrVA.