av David Bergman

”Beroende på aktuellt säkerhetsläge kan i fredstid bärande av uniform vara olämpligt vid besök utanför militär anläggning, vid färd till och från arbetsstället och under tjänsteresa.”

Det har nu gått drygt två veckor sedan debatten om försvarsmaktens råd för bärande av uniform och mitt gästinlägg hos Wiseman. Reaktionerna har varit lika massiva som positiva. Att mer än en erfaren kollega skickat en selfie på sig själv i uniform från Arlanda eller Stockholms Centralstation understryker att uniformen är en kraftfull symbol för trygghet och säkerhet och att många hängivna medarbetare värnar om att upprätthålla denna symbol.

Uniformsdebatten har nu tagit fart igen. Dagens Opinion uppmärksammade tisdagen den 25 mars att det inom Försvarsmakten råder en oenighet om hur anställda bör bära uniform och att försvarsutskottet informerats i frågan. Samtidigt har flera lyft fram det citat som finns angivet ovan och som tyvärr understryker att det inom organisationen fortfarande finns en farlig otydlighet i synen på bärande av uniform.

Det inledande citatet kommer från remissutgåvan av nya ”Uniformsreglemente för Försvarsmakten 2014” (FM2014-2132:3).  Jag vet inte om den olyckliga formuleringen kommer att kvarstå i slututgåvan. Men bara att det ens återfinns i remissen av ett så tongivande och betydelsefullt dokument är i sig djupt olyckligt. Citatet är inte del av en fotnot eller en förklaring för något undantag, det är tvärtom det inledande stycket i det allra första kapitlet i skriften som reglerar hur vi ska bära (eller tydligen inte ska bära) uniform. Som jämförelse för reglementets prioriteringar så regleras statschefens ceremoniella status först längre in i kapitlet. Skrivningen kan ha avsetts som ett råd eller tips för kommande situationer, men när värdeord som ”olämpligt” används och skrivningen utgör den allra första meningen i ett reglemente vars bestämmelser medarbetarna måste följa kommer det att få en stor effekt på hur våra soldater och sjömän agerar.

Om den allra första meningen i ett reglemente antyder att det kan vara för farligt att bära uniform i fredstid, vad kommunicerar det då för budskap om vår förmåga i krigstid?

Skrivningen borde självklart varit den omvända. Allmänhetens bild och förtroende för försvaret grundas i hur dess representanter bär upp sin uniform. ”Av det sätt, på vilket befälet uppträder, bedömer utomstående personer krigsmakten”, står det i Kungl. Krigsskolans klassiska skrift Blå Boken om uppträdande utom tjänsten. Ett lands uniform står för säkerhet, styrka och trygghet och ju sämre säkerhetsläget i landet blir desto viktigare är det att våra soldater och sjömän syns i uniform. Ett försämrat säkerhetsläge borde föranleda styrningar i reglementen att synas mer, inte mindre. Soldater och sjömän skall bära uniform om så jorden är på väg att gå under, och faktiskt speciellt just då.

Det farligaste är inte den aktuella hotbilden eller att det finns uniformsmotståndare som anser att vårt sätt att möta hot skall vara genom att ta av oss uniformen. Det farligaste är när denna nederlagsdoktrin tillåts bli så tongivande att den till och med präglar vårt uniformsreglemente.

Parallellt har en liknande diskussion förts om bärandet av polisuniform vid den nya Polisutbildningen på Södertörns Högskola. En polis skrev på Twitter den 20 mars: ”Stockholms polisutbildning ligger nu förlagd till Södertörns högskola. Där är man nu provocerad över att uniform bärs på skolan. Otroligt.” Södertörns högskola har i ett svar förtydligat vid vilka tillfällen polisstudenterna tillåts bära uniform men att det utöver det krävs speciell tillåtelse.

Vad exemplen har gemensamt är att de båda vittnar om farliga grundläggande meningsskiljaktigheter inom respektive organisation. Förhållningssättet till att bära uniform inom uniformsyrken borde vara så självklart att ingen medarbetare känner den minsta tvekan eller upplever sig pressad av myndighetens råd, men den rådande debatten visar tyvärr att så inte är fallet.

Förutom att fortsätta bära min uniform så ofta jag har möjlighet – rakryggat och med välputsade kängor – vill jag härmed avge ett remissyttrande till nya uniformsreglementet. Jag föreslår att det inledande stycket omedelbart raderas och ersätts med följande:

”Uniformen skall bäras med stolthet och på ett sådant sätt att den gentemot allmänheten inger en känsla av styrka, säkerhet och trygghet. Försvarsmakten är den yttersta garanten för rikets säkerhet och du är dess företrädare. Befolkningens förtroende för vår verksamhet grundas i hur du uppträder i uniform, både inom men framförallt utom tjänsten. Bär därför uniformen ofta och med stolthet.”

 

Författaren är Kapten och  Doktorand i Psykologi